låt mig gömma mig i dig

2006-02-12 12:30 (6 kommentarer)
Tagit mig till skolan för att skriva klart ett skolarbete. Det brukar gå bättre här, trots trådlöst internet och tillgång till all min musik som vanligt (ja, när jag inte skriver på Hypodea då). Det finns åtminstone ingen TV. Och det är söndag och skolan är tyst och ganska tom (och varm).

Men jag måste skriva av mig lite innan jag fixar att börja tänka på mångkulturår och dylikt. Det vibrerar sådär nu igen.

En tanke som slog mig för en stund sedan är att det här vibrerandet, den här oron i mig, det här jag kallar ångest, när andningen blir svår och händerna darrar; det kanske är 27 års lagrad outlöst ilska som virvlar i blodomloppet? Lagd på hög och bliven alltför stor och det enda sättet jag vet att förlösa den är att vända den mot mig själv. Jag är den enda jag kan bli arg på. Jag är den enda jag kan hata. För jag kan aldrig lämna mig.

Jag vet inte. En tanke bara.

Igår var delvis en ganska bra dag. Sol och ljus. Förlamande trötthet efteråt. Nu har jag en röd termos bredvid mig och ska försöka få något viktigt, riktigt, gjort.

Klippa du som brast för mig
låt mig gömma mig i dig.


(Inte just för religionens skull men jag skulle hemskt gärna vilja ha en brusten klippa att gömma mig i)

hj

De där tankesambanden som dyker upp utan att vara bländande insikter är, tror jag, vad man kallar att ta små steg framåt, ett och ett, och är vad vägen är gjord av.

2006-02-12 12:59:49

Carin

Håller med hj och tror också på teorin om ilska. Gräv vidare, ha hopp. Du har börjar arbeta nu.

2006-02-12 15:42:12

stickig

Ja, tänk om en klippa brast för en. <3
Och ja, igår var en bra dag, men idag är även jag ensam, ledsen och överflödig. Och trött.
Hoppas du får ditt viktiga, riktiga gjort.

2006-02-12 15:58:31

Anders

De små stegen är djupa insikter som sakta får en att ta sig upp på rätt köl igen. Ibland kan det vara bra att försöka få ur sig ilskan, att hitta något att rikta den mot. Såg i Vivis dagbok häromdagen att hon boxade ur sig ilskan, alla kan nog hitta sitt sätt.
P.S. Visst får du gömma dig i mig men jag tror att ta sig till skolan var ett bättre val, även om det kanske inte känns så just nu.

2006-02-12 21:25:49

tori

anders: vad gäller ilskan och mig så är det så att jag väldigt väldigt väldigt sällan blir arg och inte klarar av att visa att jag blir arg när jag väl blir det/ kan inte tillåta mig det. och alltså inte vet hur jag får utlopp för ilskan heller.boxning funkar inte riktigt. vart den tar vägen har jag funderat över väldigt länge, jag vet inte var den blir av (det är därför jag tror att den är fast inuti mig).

för övrigt borde du få svar på din ambibiösa jobbansökan snart. jag är bara för lat. men det kommer. så småningom. :)

2006-02-12 21:36:13

Anders

Det är just för att hitta något som man kan ”tillåta sig” att bli arg på som det kan vara bra att hitta något sätt att kanalisera ilskan. Att börja visa sin ilska för alla är ett rätt stort steg, och dessutom så fungerar det inte alltid i det samhälle som vi lever i, så det är knappast ett alternativ. Jag tror inte heller att boxning är det som passar bra för dig, det var bara ett exempel. En del målar av sig ilskan, andra skriver, många springer, sparkar boll, etc. Det finns många sätt men inget passar alla.

Ansökan: Jag förväntar mig inte annat än att det kommer att ta lång tid. För en så viktig tjänst så förväntar jag mig ju att utgallringen är noggrann och tidskrävande med långa överväganden och ”sova på saken” pauser ;-) Så känn ingen stress från min sida.

2006-02-13 23:04:39


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2026-05-07
Antal texter
0
Övrigt
Valspråk