Långsamt genom rummet

Åh vad det är skönt att vara lantbrukare ibland. Ibland inte - när man kommer ut i lagårn och någon vattenledning har gått sönder och det sprutar vatten åt alla håll och man får skotta dynga blandat med vatten i flera timmar - men ibland är det enormt skönt. Lätt för mig att säga när det mest är min man som jobbar där. Men ändå. Tänk vad härligt att slippa vara tvungen att sätta sig i bilen och köra flera mil varje dag, i det här enormt hemska snöovädret, varje varje varje dag. Flake har redan varit ute och jobbat och sen kom han in och det är fredag = tidningsdag, alltså LAND (ooh) och vanliga dagstidningen och DN som vi har provprenumeration på och så kan vi sitta och jäsa vid köksbordet och läsa flera tidningar var och dricka massor av kaffe och barnen leker stillsamt. Det är så skönt. Och snart ska jag in och klippa mig och då ska Flakey och lillbarnet följa med och åka och handla under tiden.
Jag VET att jag alltid får äta upp det här på somrarna när det är sjuhelvetes med jobb men det spelar ingen roll; vintersäsongen är så bra, även om det finns jobb. Ekonomin är svår och det finns saker som inte hinns med, men det är flexibelt och man styr sig själv.

Igår var jag dock less - efter alla plikter och göromål hemma, inomhus, var jag alldeles utsjasad på kvällen. Jag hade: lagat frukost, lagat lunch, lagat middag, bakat kaka med barnen, badat barnen, lekt med lego, städat köket, städat lekrummet, grälat och pussat. Andra barnet fick ju också magsjuka (fast nu är de friska från den) och sen igår blev han förkyld.
Inte så avancerat men trött kan man likväl bli ändå. Då var det soft att slöa i soffan framför "Spanglish".
Och så har jag lyssnat på Kents "hjärta och smärta ep" idag. Den är bra.

Snart har jag en ny frisyr. Hoppas jag.