Förlåt. Det var jag som gjorde det. Jag kanske borde ha löst det hela på något annat sätt, men nu fick det tyvärr bli såhär. Och det var ju bara jag här, och om inte jag hade fixat pappersstoppet så hade ni ju fått ta hand om det nästa morgon ändå. Förvisso ville jag få ut mina papper och det var därför som jag tog tag i det hela. Olyckligtvis så medförde det ju att jag stängde ner hela er utskrift
Sorry. Men det var det enda sättet. Ni hade varit tvungna att göra likadant. Så nu fick ni bara ut 423 sidor (eller vad det nu var) av er totala utskrift. Och jag fick mina papper också. Sent omsider. Men jag är ledsen om jag strulade till det för er
Förlåt. Det var inte min mening att
Jag vet inte. Skada dig? Göra dig ledsen? Gå emellan? Förstöra? Jag var helt egoistisk och tänkte inte alls på dig. Eller, jo, jag tänkte på dig, men du var inte min prioritet. Visst. Jag borde ha haft huvudet med mig, men det har jag inte alltid. Men tro inte att jag inte vet
Jag är skitskraj för dig. Herregud, jag gjorde ju en snabb, tämligen diskret samt absolut nödvändig helomvändning när jag såg er komma gående mot mig. Ibland är det norrländska mörkret och norrländska snöhögar att föredra. Fast det är snart fyra år sedan. På något vis tror jag ändå att du är den som har det bäst just nu. Du är så mycket modigare.
Förlåt att jag inte lyssnar på dig. Jag tror oftast att vi klarar mycket mer än vad vi egentligen gör. Du säger att vi ska ta det lugnt och jag säger att vi kan vila sedan. Någon annan gång. Fast innerst inne håller jag såklart med dig. Soffan, en kopp te samt en bra bok det borde vi ägna mer tid åt, du och jag, men av någon anledning så blir det inte så ofta av. Och ja, jag vet att det är jag som måste skärpa mig. Jag hörde ditt meddelande förra vecka loud and clear. Ska försöka ta det lugnare. Sorry.