Soff-eufori

För närmare sex år sen stegade jag och min määän in på ett ikea och köpte en vacker brun soffa med hög rygg, på den tiden deras flaggskepp, Ikeas allra dyraste soffa (tror jag). Vi hade bara bott ihop i tre månader och bara varit ihop i fem, men soffa skulle vi ha, och en Lysekil skulle det bli.
Vi ÄLSKAR vår Lysekil men den är solblekt och har banankletfläckar och lite alla möjliga andra fläckar och nu har vi längtat efter en soffa till, eller två nya, så att man kan sitta och UMGÅS med folk utan att behöva sitta bredvid varandra på en rad som små stolpskott. Så idag for vi till ikea igen och köpte en folkligare variant den här gången, Ektorp, och jag kan inte låta bli att uttala det på engelska, efter att ha hört att min londonvän köpte en begagnad Ektorp där. "Ekktåp". "Look at Ekktåp now". "Ekttåp - connecting people".

Som sagt - Ektorp blev det och jag är glad! vi hittade en till, i fyndhörnan, så nu har vi en tvåsits och en tresits med ljusbeige manchestertyg. Gosh, nu ser vårt vardagsrum ut som ett riktigt flott vardagsrum. Älskade Lysekil (som vinner över alla andra soffor i bekvämlighet) är förpassad till vår snygga hall på övervåningen där den samsas med en brun snygg matta och en extremt snygg tv-bänk i ek. Det är bara en tv som saknas.

ÅH vad jag är glad över våra snygga soffor. De är snygga och sköna och övervåningen blev ju också snygg i ett nafs tack vare brunsoffan och ÅH vad roligt det var att vara iväg, bara vi två, inga barn, och sega oss igenom hela ikea och provsitta hundra gånger och köpa ett par nya lampor och min älsklingsälsklingsälsklingspåslakan som jag har gått och sneglat på i ett års tid, och ÅH vad jag tänker ta ett bad nu och sen smörja in mig med min body butter - vanilla spice, som jag köpte på body shop idag, och ÅH, sen tänker jag lägga mig i den nya fräscha soffan och läsa min nya ELLE (som har fått ligga och lufta lite eftersom jag är en mesig astmatiker som kan bli allergisk av den starka tidningsdoften).

Och så passar jag på att minnas lite extra: den där våren för sex år sen. Vi hade bott inne i en del i Flakes föräldrars hus i tre månader, medan vårt hus rustades upp, och nu skulle min mamma + sambo samt min mormor och morfar komma och hälsa på mig i mitt nya liv för första gången, vi hade inte ens hunnit bo en enda natt i huset, men det var klart och inflyttningsbart och dagen innan mina släktingar kom, levererades soffan från IKEA. Vi bar in den i det nymålade röda rummet, där det stod ett lågt teakbord, femtiotal, vid en vägg, det fick vara vårt musikbord, och så satte vi soffan lite snett och på golvet låg en gammal "äkta" matta, stor och mönstad. Och rummet var KLOCKRENT. På lilla teakbordet ställde vi en djup rund teakskål med massor av påskgodis i. För ja, det var påsk, och påsken var ganska sen det året så det var varmt och strålande sol och alla var fina och lyckliga och min mormor var sötast av alla. Flake och jag sov på världens sämsta bäddsoffa inne hos hans föräldrar medan min familj fick inviga vårt hus. Jag minns den där solen, min mormors röda blus, den himmelska lyckan, och att vi gjorde sushi till påskbordet.

Och så läser jag att nina har köpt SATC-boxen och jag blir lite sugen jag också. När jag såg ett par enstaka avsnitt på tv3 för hundra år sen sa jag varje gång "Mäh! Vad ser hon i den där gubben Mr Big? Han ser ju läskig ut!" men när jag väl började titta mer regelbundet så dröjde det bara ett par avsnitt tills ka-chang jag också började tycka att han var superhet. Jag vet inte... Han är stor och har sug i blicken. Själv låter jag lite våpig nu, jag vet.

(Men jag är himla glad över våra nya soffor. Det enda som förtar glädjen en smula just nu är att storpojken hostar och hostar och hostar i sin säng)