Hurra! Vaknade imorse och kunde andas genom näsan! Det var första gången sen lucia! Firade genom att gå till jobbet i minusgraderna och dra djupa näsandetag. Tröttheten och den akuta bristen på arbetslust är dock oförändrade.
Kom försent imorse och missade ett möte som jag bokat in och sen totalt förträngt. Pinsamt! Vi löste det per telefon, men jag är verkligen bedrövligt tankspridd. När almanackan är nästan tom, då tappar jag taget totalt och går ner i koma och missar dom få möten jag faktiskt har. Skäms på mej!
Bästa vännerna vill dra iväg med mej över trettondagshelgen. Ut på landet, till föräldrarnas hus i barndomslandet. Gnistrande snö, tystnad, stjärnhimmel, doften av kall skog. Två mammor, sex barn och så jag, orkar jag detta? Det vore mysigt!