Ja, jag säger då det

Säga vad man vill om stockholmare, men vänliga och omtänksamma är de! När jag stod på centralen i förmiddags och väntade på Pernilla kom en rund liten man fram till mig och talade om att han tyckte att jag var vacker, och efter en stunds kallprat jag försökte svara sådär lagom undvikande på frågade han om jag inte ville ha sex med honom - utan att han betalade för det. För jag var ju så vacker. Fet chans, gubbe! Men det var ju snällt av honom att fråga.
Eller nåt.

Sen har vi promenerat och promenerat och försökt rädda en stackars vattensork men han verkade mer sugen på att dö än att äta macka så vi promenerade vidare - i den långsamma takt man promenerar i när man har en gravid kvinna med foglossning som sällskap.

Så småningom åkte vi hem. Då blev folk lite vänliga igen - de som står och väntar på perrongen ska numera nödvändigtvis på tåget INNAN de som ska av har klivit ur. Det måste ju vara för att de vill stå nära och känna samhörighet?
Eller är de bara dumma i huvudet tro?

Jag sabbade nåt muskelfäste eller nåt i vaden i början av månaden och har inte känt av det på nån vecka, men allt knatande idag har satt sitt spår och nu tänker jag nog mest hålla mig i soffan resten av dan, så det så. Jag passade på att köpa en morgonrock så nu har jag äntligen nåt att gosa ner mig i. Tills råttorna får för sig att den saknar adekvata rått-dräningshål eller nåt.