Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag tror att jag lyckas vara trevlig och se glad ut och klara sociala saker. Jag kramar brorsdöttrar, jag älskar mina brorsdöttrar och jag äter och jag pratar och jag skämtar och skrattar. Samtidigt tänker jag att jag vill dö.
Utan någon särskild anledning, jag vet inte ens om jag faktiskt VILL det, men tanken finns onekligen där. Det vibrerar lite inuti men jag gör något normalt.
Och så sånt som oroar mig men som jag kan låta bli att ta personligt tills jag tar en promenad och låter paranoian vandra fritt, som vanligt.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill komma härifrån. Jag vill komma från mig själv.
Andas. Ett två tre. Allt måste bli bra.