Avslöjande

Egentligen är jag inte alls den jag verkar vara. Jag är en stor bluff.

Sitter och tittar ut genom fönstret, på snön som faller. Vaddå vuxen yrkeskvinna?? Nej, utan en liten åttaåring, med kalasbyxor och overall, på väg ut och göra snöänglar och åka pulka. Som äter små snöbollar som fastnat i lovikka-vantarna och får nariga läppar.

Det är bara fusk alltihop! Smink och kavajer när jag är en riktig pyjamasmänniska. Jag satsar inte alls på karriären för att det är så kul utan för att jag inte orkar skaffa mej ett liv. Sorgligt men sant! Egentligen bryr jag mej inte alls så mycket om företaget, skulle mycket hellre sitta hemma i soffan med en bra bok. Jag är bara så sabla plikttrogen.

Vem lurar jag? Dom flesta tydligen. Ibland sitter jag på Allvarliga Möten om Viktiga Saker och uttalar mej om saker och ting och folk lyssnar! Jag sätter ihop meningar av fina ord och då tror dom att jag kan en massa saker. När jag i själva verket inte har en susning utan bara hoppas att allt ska gå bra. Och förvånansvärt nog gör det oftast det.

Det är lite läskigt när man tänker på saken. Tänk om alla andra också gör så? Tandläkaren som ska borra i mina tänder? Bankmannen som förvaltar mina pengar? Toris brevbärare gör det definitivt!

Jag hoppas verkligen att inte min arbetsgivare läser den här texten!