Trökdag

Idag känner jag mig less och grinig och less på att vara en hemmavarande mamma. Jag hatar vintern och kylan och tusen bängliga overaller och tjocka kängor och kalla kinder som blir fnösketorra. Jag vill ha sommar och hundra miljoner äckliga flugor som biter mig på natten och lägger ägg i min mat, ja hellre det än det här märgbitande frostiga vädret och nordanvinden som hugger, river och sliter.

Idag for jag och lilla barnet till närliggande staden och gick på behagligt tomma leksaksaffären, eller den var nästan tom, rushen hade inte dragit igång, och där hittade jag ett roligt spel till fyraåringen och warhammerprylar till en elvaåring i min närhet, sen blev jag djupt nedtagen på jorden av att höra ett föräldrapar i min egen ålder hånskratta åt sin 2-3årige son som stod och drog i en dockvagn. "Men, vill du ha en BARNVAGN?" sa mamman helt förbluffat och ifrågasättande. Och så kom koola pappan med bakåtvänd Kangolkeps (FUUULT) och gapskrattade hånfullt och sa sa superhögt "EN BARNVAGN? NEJ! det är bara TJEJER som leker med sånt!" och fnös och liksom drog bort grabben. Och han mumlade "jo jag vill" men de bara "näe du!"

Goddamn! Jag vet att jag är lite väl rabiat ibland men såna här familjer trodde jag knappt fanns? Alltså vad är de rädda för? Vad för hemskt skulle kunna hända om pojken fick leka med en dockvagn och en bebisdocka? Huuuh! Skulle han bli homosexuell? Fan vad löjligt att tro det. Om en BEBISDOCKA.
Den hemska bieffekt det kan ha skulle väl vara att pojken får öva på sociala lekar och omhändertagande? Kanske så att han blir en BRA PAPPA?
Ääääh jag kunde inte låta bli utan himlade med ögonen. och jag vet att jag är hemsk som dömer men ni skulle fan ha hört. Den gossen får ju veta vad som gäller och inte gäller hemma, det är inte konstigt att barn säger "det där får bara KILLAR göra" och "det där är för TJEJER" för det är ju föräldrar tydligen så duktiga på att berätta.

Och sen tog vi en fika i Cooprestaurangen i alla fall, det är en hangout för en massa pensionärer har jag märkt. Riktigt gamla människor sitter där och umgås, i stora gäng, och flera av gubbarna har tupéer och peruker. Det är nog den coolaste gubben som började med det och så har de andra hakat på. Lite roligt hur de sitter där längs väggarna och betraktar varandra, som tonåringar på en fest. Den coola (tror jag?) är jättesolbränd och har en kolsvart tupé, det ser roligt ut.
Jag drack kaffe och så tog vi en skinkmacka, jag fick pålägget och gossen fick själva brödet.

Sen hem och hämta storpojken och sen har vi bråkat och tjafsat oss igenom eftermiddagen. Det är väl tydligt, han söker negativ uppmärksamhet för att han vet att han får den, han ska ha ALLT som lillebror har även om det är bebisböcker och träbilar som han inte har tittat åt på ett år, han bestämmer och surar och gör en massa överslagsgrejer hela tiden och jag har dåligt tålamod och ryter och skriker och vill mest slappa själv fast huset ser ut som ett krig. (fast ja, det ÄR ju ett krig)

Och sen har jag dragit igång mitt sötsug igen genom att äta av det där goda polkabräcket jag gjorde (vit choklad, krossade polkagrisar, kokos, gör det INTE för då är ni fast) och jag åt MYCKET och nu är suget igång och fan i helvete ska det barka åt skogen nu? Nej jag försöker se det som en isolerad händelse, ett misstag.

En fin grej var när jag satt i köket och lyssnade på Hello Saferide och drack ljummet kaffe och barnen lekte fint.

Och annat: Idag efter badet (fast jag var påklädd, det var bara barnen som badade) sa min stora son "jag älskar dig tjockmamma!" och jag sa "tycker du att jag är tjock?" "Ja du är ju det där och där och där" sa han och pekade på min mage, mina bröst och min arm. "Fast inte dina ben, dom är HÅRDA" sa han. Hahahaha. Allt som är mjukt är tjockt enligt honom.

Matbråk vid alla måltider, jobbigt, sur unge, sura föräldrar. Baaah. Men peppar peppar, äntligen kan han somna själv, vi kommer överens redan under dagen om att han ska få se ett antal musikvideos på datorn (oftast tre) innan han går och lägger sig och sen ska han ligga i sängen själv och somna. Och nu har det funkat fyra kvällar i rad, han får sitta i mitt knä och titta på sina favoritvideos och sen går vi till hans säng och puss och kram och godnatt och jag sätter på en sagoskiva på lågt ljud och släcker allt utom nattlampan och sen går jag och tar hand om den lille gossen och när han är nattad tittar jag till storpojken som då nästan alltid sover. Oh joy. Hoppas HOPPAS att det kan hålla i sig. Fyra år av struliga läggningar kanske håller på att ta slut.
Skönt i så fall.

Jag har en krampaktig knipande brist på umgänge med min man. Idag köpte jag Ord-yatzy och när han kommer in från lagårn ska jag knipa honom och dra honom till köket där vi ska dricka must och äta oliver och finncrisp med grönkålspesto på (den gjorde jag idag och det blev gott) och spela spel. Fast Ord-yatzyts förpackning ser väldigt gammaldags ut, som ett lyckligt par på en amerikansk bildbyrå-bild från åttitalet med fluffiga vågiga luggar, Flake säger "Livets Ord-yatzy" och jag är lite misstänksam, det kanske är en supergammal satsning som floppade lite men kartongerna får stå kvar i hyllorna? Eller så är det bara KÄRNAN som inte har riktig koll på hur något snyggt ska se ut. Jag hoppas i alla fall att det är kul för jag har ju redan tidigare konstaterat att bokstäver beats siffror, any day. Igår började vi med ett sudoku men det var boooring så vi gick över till ett korsord, det är så bra för jag är vänsterhänt och han är högerhänt så vi behöver aldrig sitta och armbågas utan vi blir som en liten enhet, en korsordslösande cirkel.
Fint så. Blabla.