Inatt drömde jag att jag var med om tsunamin. That was not much fun. Dessutom har jag haft två liknande drömmar två nätter i rad. Igår natt drömde jag att min yngsta brorsdotter skulle döpas men att mina föräldrar inte brydde sig om att väcka mig innan de åkte iväg så att jag missade alltihop. De hade inte en tanke på att jag ville gå alltså. Inatt var det samma sak, fast det gällde farmors begravning. Det tyckte inte att det var någon mening med att gå, det skulle ju bara bli deprimerande, och det var ju inte som att någon direkt sörjde farmor ändå. Och jag var så ARG, sådär riktigt sprudlande arg som jag aldrig blir, och skrek att det faktiskt var min farmors begravning och den ville jag gå på!
Att bli förbisedd, alltså.
Härmodagen blev jag introducerad till LIX, läsbarhetsindex, och så hittade jag den
här sidan också. Jag räknade ut LIX för flera dagbokstexter och en novell och kom aldrig över 30. Haha. Under 30 är alltså "mycket lättläst, barnboksnivå".
Jag har väldigt lite att göra nu i ett par dagar. Det har fallit sig så att fram till måndag finns det inget särskilt jag kan göra, i skolarbete. Det är lite frustrerande faktiskt, när det borde vara skönt. Jag tänker mig att jag ska läsa lite skönlitteratur men det är märkligt svårt att ta mig dithän.
Dagens projekt är att slå in julklappar. Kanske städa.
Det är frost på taken. Jag vill ha en snöig jul. Här finns det inte en snöfläck och jag glömmer ofta hur stor skillnad det faktiskt är i klimat mellan här och hemhemma. Jag har varit med om endast en jul utan snö tror jag. Det var tråkigt. (Enligt SMHI är det liiite snö där, stämmer det Corn? hälsn. "för lat för att ringa hem och fråga".)
Nej, jag ska väl återgå till navelpillande och kontemplerande.