hjärta & smärta

Mea 2005-12-13 17:13 (4 kommentarer)

Var på massage idag, och det var sannerligen ingen angenäm upplevelse. Aj. Det kom nästan tårar. Men det blev oh så mycket bättre! Fick ganska oväntat ont i ryggslutet i förrgår och så gott som alltid är jag tämligen stel i nackpartiet, och eftersom jag inte varit på massage på ett tag så gjorde det ont. Ont då, men mindre ont nu.

Och så höll jag på att köpa en bok av Björn Hellberg i fredags. När jag gjorde min vana sväng in till bokhandeln så satt plötsligt Björn Hellberg där vid ett bord. Och genast blev jag förvirrad och fick På spåret-vibbar, men det var ju inte på grund av På spåret som han satt där. Han satt där för att signera sin nya bok. Jag gick dock raskt vidare in i bokhandeln och botaniserade bland pocketböckerna, men jag kunde liksom inte glömma bort att just Björn Hellberg satt där vid ingången. Och han satt där alldeles själv. Vid ett bord. Med sina böcker. Det var ganska mycket folk inne i butiken (det såg ut som om många julklappsshoppade) men stackars Björn Hellberg satt där ensam vid sitt bord. Och jag vet inte varför det var så upprörande, egentligen, men jag kunde liksom inte glömma bort att han satt där. Ensam. Inte ens någon ur butikspersonalen pratade med honom. Det kom in mer folk i butiken. De gick raka vägen in, precis som jag, och ville inte få någon bok signerad av honom. Folk betalade och gick ut ur butiken, och själv tassade jag omkring bland bokhyllorna och tyckte synd om honom. Där satt han, alldeles ensam, och ingen ville köpa någon bok av honom. Jag kunde inte ens förmå mig att gå och betala de böcker jag faktiskt plockat på mig, för det skulle ju innebära att jag var tvungen att passera honom – utan att köpa en bok av honom… Jag har aldrig ens läst någon av hans böcker. Men till slut övervägde jag nästan att gå dit och hämta ett signerat exemplar bara för att han inte skulle vara så ensam, samt för att jag skulle kunna få lämna butiken. Då dök det dock upp ett gäng människor som ville köpa hans bok, och han verkade dessutom känna någon av dem, för de samtalade på ett sätt som folk gör när det känner varandra lite. Under tiden de stod där passade jag på att betala mina böcker och smita därifrån medan jag hade krafter nog till det.

Så är det.

Liila

Mmm, så kan det vara, känner igen.

2005-12-14 14:01:11

balletdancer

ja, varför blir man så blödig i sådana situationer??

2005-12-14 14:21:43

Mea

Jag vet inte. Det är ju inte så att jag känner honom personligen, men han såg verkligen så ensam ut där han satt med sina böcker...

2005-12-14 16:49:00

balletdancer

jag vet, jag brukar bli precis likadan, trots att jag själv skulle bli skitsur om ngn främling "tyckte synd om mig" på ngt liknande sätt.

2005-12-14 17:43:03


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
Umeå
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2004-08-02
Antal texter
633
Övrigt
Valspråk