Atarax and too little sleep makes Tori a very very very sleepy girl. Jag vet inte om galet sömnig och ledsen är bättre än mindre sömnig och kanske bara lite mer ledsen.
Men det är inte bra, inte bra alls. Tankarna i mitt huvud talar om saker utan återvändo och det är bara tankar men det är tillräckligt dumt att de finns där. Och märkena börjar breda ut sig igen.
(Och varför skriver jag sånt här, istället för att säga det till någon? Jag behöver tala om det, men det är för svårt och för stort att göra det till en enskild människa. Såhär kan ni välja om ni vill lyssna eller inte. Nåt sånt. Fast mest är jag väl bara feg).
Men jag vågar inte göra som de säger åt mig att jag ska. Skulle jag? Pfff.
Igår var en sån kväll då jag blev så krampaktigt festglad att det slog över åt andra hållet. Det händer ibland, men det är alltid svårt att förutse när.
Så är det. Nu ska jag försöka hitta något som sysselsätter mig.