Jag slänger på mig jackan och glider ner i skorna. Hämtar cykeln och drar iväg.
Nu:
Först måste jag ta på mig en kofta utanpå de två långärmade tröjor som jag redan har på mig. Därefter kränger jag på mig överdragsbyxorna, innan min blick vänds mot hatthyllan. Halsduk, självklart. Sedan tjocka dunjackan. På med skorna (måste knytas ordentligt). Trycka en mössa på huvudet. Och så vantar. För att se åt sidan måste jag vända hela kroppen.
Det är kanske tur att man vänjer sig relativt snabbt ändå. Fast jag gillar ändå inte när håret blir elektriskt och står som en gloria runt huvudet
Åh! Jag är nog lite knäpp, men jag blir alldeles hemlängtig av din text!
2005-12-02 12:08:05
Anni
Coppelia - ja, lite knäpp är du nog...? ;-) Själv avskyr jag att leka Michelin-gumma och längtar till sommaren när man kan gå barfota...
2005-12-02 13:03:25
Mea
Coppelia - jo, när man väl fått på sig alla kläder och befinner sig ute (och det inte är fööör kallt) så är det ganska OK ändå. Men elektriskt hår kan jag definitivt vara utan... :)
Anni: Jepp, barfota är bäst!
2005-12-02 13:08:32
balletdancer
jag börjar tro att växthuseffekten inte är en urban myth trots allt: alldeles nyss gick jag ut m hundarna iförd t-shirt, mysbyxor och flipflops, och det var inte ett dugg kallt?