Luften gick just ur mig. Jag kan inte ha många bollar i luften (som det så fint heter). Det går inte, för det slutar med att jag, efter att jag slängt upp alla bollar i den numer kalla luften, sätter mig ner på marken, håller händer och armar över huvudet och sedan känner boll efter boll dunsa ner i på mig. Och det gör ont. Jag är däremot en fena på att samla ihop alla bollar och sedan slänga upp den en efter en, för att sedan uppvisa snygga enhandslyror när jag plockar ner dem igen. Men ändå envisas jag med att slänga upp alla bollar samtidigt. Varför?
Imorgon ska vi fotograferas. Det gillar jag inte. Vi fotades ju för fyra år sedan. De bilderna duger än, tycker jag
Den här gången ska det dessutom tas ett gruppfoto. Suck. Hela dagen kommer att gå åt till detta. Och om jag inte får sova gott i natt så kommer jag imorgon att se ännu mer trött ut än vad jag gör idag. Hur ska man stå/agera för att se någorlunda bra ut på bild? Jag har ingen aning. Vad ska man ha på sig?
Och dessutom är jag tydligen osynlig idag. Alla drog iväg på förmiddagsfika, men var det någon som sa någonting till mig? Nej. Så när de andra i princip har fikat färdigt så kommer jag ner till kafeterian. Jaha, är det där du är! Vi började undra var du hade tagit vägen. Ja, om ni kanske hade sagt åt mig att ni skulle gå och fika så hade jag ju kunnat följa med direkt. Men ingen sa ju något.
Tystnad.