iTunes slumpar fram Längs hörnen med Emil Jensen och jag slängs brutalt tillbaka till Brommalägenheten. Spelas Hey, what's going on Kerttu Orama med Granada är det sommaren/hösten efter folkhögskolan jag känner. Jag antar att det blir så när man lyssnat intensivt på en låt under en period och sedan slutar.
Storebror kom förbi med presenten från mamma och pappa. En micro som jag trodde. Bror var skäggig och berättade söta anekdoter om vår gemensamma brorsdotter. Sen satt han i min fåtölj i några minuter och berättade om en Parisresa. Sen fick jag en kram och så var han borta igen.
(Note to self: ring mamma och tacka.)
Jag har varit ganska social i skolan. Det finns de som hälsar på mig när jag går förbi och som sätter sig bredvid mig i föreläsningssalarna. Jag tenderar fortfarande att stå och stirra framför mig på rasterna, strängt upptagen med att försöka se upptagen ut, men det finns fler och fler som jag kan gå fram till utan att känna mig som en idiot.
Jag är ständigt trött, frusen och svettig (ja, samtidigt). Jag måste gå och hämta en sovsäck ikväll. Jag orkar inte plugga. Det vibrerar under ytan.