När jag kom hem efter föreläsning och en vända på stan låg det två kuvert på hallmattan. Det undre var skymt men jag behövde bara se det blå korset på det för att pulsen skulle öka. Sjukhuset. Det tog bara ett par minuter innan jag öppnade det men då hade jag redan hunnit bli galet nervös. Det visade sig dock att det inte var någon kallelse utan en bekräftelse på att remissen är mottagen.
Jag inser att det värsta inte alls är gjort. Jag kommer återigen att bli ett nervöst vrak.
Tentan blev klar och nu har jag äntligen städat lägenheten. I helgen finns det ingenting jag måste göra.
Efter föreläsningen var det en tjej som pratade om facket. Tillsammans med informationen hon sprutade ur sig (jag är redan med så jag lyssnade bara halvt) fick hon in en passus om att hon verkligen rekommenderar att man engagerar sig ideellt under sin utbildningstid. I studieråd, kåren, you name it. Det ser bra ut på CV:t och blivande arbetsgivare tycker att man verkar vara en driftig person. Och visst, det är säkert helt sant. Fast jag tänker: om man är en driftig person så engagerar man sig väl automatiskt? Och om man inte är det så kanske det inte fungerar att fejka det? Visst det är synd att det blir svårare att få jobb, men det är ju inte mycket att göra åt.
Eller så tänker jag bara så för att det blir lättare för mig som aldrig har engagerat mig särskilt. Förr gjorde jag mer än nu, och nu har jag fullt upp med att motivera mig att orka med skolan och kören. Kraften räcker inte till några ideella engagemang. Jag är inte särskilt driftig, och ingen är ledsnare än jag. Men jag hoppas att såna som jag också behövs nånstans.
Ska bara rycka upp mig nu. Ta min iPod och en promenad och få lite vänskaplig kärlek.