Andas ut

Jo, jag klarade det - och jag skiter i alla som säger att de visste att jag skulle göra det, blablabla. Det är väl menat men jag tänkte lite på det idag på vägen hem och kom fram till att det är den enda sortens stöd jag fått under hela min uppväxt. "Du är smart, det här klarar du lätt". Det är säkert välmenat, men känns så ihåligt.

Hade han inte behandlat den här tentan som alla andra inlämningsuppgifter hade det däremot varit kört. Det var alltså okej att fråga honom om hur han hade tänkt att det skuylle lösas (jävla tur det, med tanke på att han blandade in flera saker i den uppgiften vi fick som inte aldrig gårtt igenom!).
Jag fick ett anfall av total bimbo när han sa åt mig att skriva en ny metod, kopiera allt från min tidigare metod och lägga till en rad. Jag kunde för min VÄRLD inte fatta vad jag skulle med min gamla metod till när jag hade den nya. Det visade sig att det skulle jag inte, den nya ersatte den gamla. Hade han inte bara kunnat säga åt mig att lägga till den där jäv raden i den gamle metoden då, så hade jag sluppit känna mig totalt hjärnlös i en kvart och varit på gränsen till gråt för att jag inte fattade nåt?!
Nå. Det var en helvetes klurig uppgift, men den gick att lösa. Jag bara väntar på att fröken milimeterrättvisa i klassen ska börja gnälla om att jag och Louise fuskat oss genom alla inlämningsuppgifterna (samt tentan, om man ska vara petig) eftersom vi faktiskt kollat på varandras kod. Det är ju bara det att vi kodar väldigt lika, och när hon kört fast och bett om hjälp har det varit samma sak jag kört fast på och istället för att läraren ska förklara två ggr har vi kikat gemensamt på hans lösningar. Kanske vår gnällmoster fattat det oxå, för jag har inte hört nåt. Å andra sidan har jag inte lyssnat så ihärdigt.

Men men. Jag fick VG i alla fall!
Nu önskar jag bara att nån kunde massera mina axlar. De har gjort ont i en vecka, och den här tentan gjorde det inte bättre direkt. Ajaj.