Tell no one about tonight

Idag firade vi bröllopsdagen, en dag för sent, men va fan, i kärlek är allt tillåtet. När barnvakterna äntligen kom duschade vi hypersnabbt, drog på oss schyssta kläder och åkte till stan. Hamnade på en ny restaurang som kör texas-steakhouse-stuket, med indianer, skinndetaljer och countrymusik. Faktiskt riktigt fint och inte så tacky som det låter. Den unge servitören inledde middagen med att lite välkomnande (?) slänga ut en näve jordnötter ( i skal) på bordet. Haha. Det såg lite roligt ut. Flake åt upp dem, jag tittade på.
God GOOOD mat, med majskolv, tiger sauce och bakad potatis. Och kött såklart. Bourbounmarinerad oxfilé åt min man och jag åt biff. Efter middagen gick vi ut i den kyliga aftonen och strosade på stan ett tag, därefter åkte vi till bio kontrast och såg Sideways. Det var vi och en massa femtioplussare. Bra film. Jag fick halvligga snett åt ena hållet eftersom det satt en gråsprängd herre med stort huvud framför mig och skymde duken en aning.

Hela tiden handhållning och pussar. Vi är trötta, det är vi, men vi har något stort. Vi har kärlek, vi har varandra. Det är så underbart tydligt när vi väl är ensamma, utan barn som pockar på uppmärksamhet. Bara VI och då passar vi så bra ihop, mina höfter mot hans, hans arm runt mina axlar eller min hand i hans hand. Vi passar ALLTID ihop såklart. Men det märks mer nu, en dag som idag.
Och så kom vi hem och tog hand om våra underbara söta små sovande gossar, vi bar dem från farmor och farfar in till oss. Familjen är komplett igen och jag sitter här och känner mig toppenlycklig trots att jag är svintrött och har ont i ena armen. Life is good.