Är rastlös. Får ingenting gjort. Eller jo, men extremt lite, och långsamt går det också. Vill ut, vill bort, vill göra något roligt. Vill inte stå här framför en dator som redan efter bara en vecka orsakat mig värk i höger axel/skulderblad. Fast jag ska på massage imorgon; no thanks to jobbet, men thanks to mig som känner att jag måste försöka få det onda bortmasserat (även om jag måste säga att det känns helt OK idag, och jag kan faktiskt vrida huvudet helt bekymmers- och värkfritt till höger!).
Såg Liftarens guide till galaxen. Föga förvånande var boken bättre än filmen
Har blivit bjuden på bröllop. Tror jag. Det var tydligen lite strul med min inbjudan och självklart så tror jag genast att brudparet inte alls planerat att bjuda mig men att de ändå sa att jag var inbjuden när folk började höra av sig till mig angående möhippa (eftersom Mr X fått sin bröllopsinbjudan) och Mr X var tvungen att reda ut saker och ting. Visst, det känns roligt att få gå på bröllop, men pessimisten i mig är inte helt övertygad om att jag faktiskt är inbjuden. Även om brudparet nu säger det
Och nog hade detta kunnat lösas tidigare, men på grund av min egen tjurighet så gick inte det. När inbjudningarna kommit och Mr X fått sin medan jag stod där utan, så frågade Mr X om han skulle fråga brudparet (han känner dem mer än jag) om jag liksom var inkluderad i hans inbjudan eller så. Men enligt mig så stod inte mitt namn på varken inbjudningskuvertet eller i inbjudan, och därmed är man inte inbjuden. Och då skulle det bara kännas fånigt att be Mr X fråga brudparet hur det egentligen stod till med min eventuella inbjudan
Jo, alltså, Mea har inte fått någon inbjudan men hon vill ju komma på bröllopet men är hon egentligen inbjuden? Alltså sa jag nej när Mr X frågade mig om han skulle fråga brudparet. Tjuriga Mea. Men innerst inne så tyckte jag såklart att Mr X på eget bevåg ändå skulle fråga brudparet angående mig, men eftersom Mr X inte är så bra på tankeläsning (vem är väl det?) så frågade han inget
Men sedan så blev jag som sagt var efterlyst på grund av möhippan och då visar det sig att jag är inbjuden. Fast jag är som sagt var skeptisk. Och tror jag att alla andra på möhippan kommer att känna varandra jätteväl och så kommer det bara att vara jag där som inte är tjenis med alla och så kommer alla säkert veta att jag egentligen inte var inbjuden först och så vidare och så vidare.
Att det ska vara så lätt att vara negativ men betydligt svårare att vara positiv. Åtminstone tycker jag det.