Arbetsmoralen är inte på topp. Långt därifrån. Men man ska väl ta det lugnt såhär i början; att gå ut hårt efter semestern kan inte vara nyttigt. Därför jobbar jag på i maklig takt och tänker försöka att inte stressa upp mig alltför mycket. Även om jag vet att det finns en viktig och rätt så omfattande arbetssyssla som jag borde ta itu med någon gång inom en inte alltför avlägsen framtid.
Igår var jag en sväng nere på stan igen. Måste sluta med det. Har skaffat mig ett stort shoppingberoende under semestern, och än verkar det inte visa några tendenser att avta
Hittade igår äntligen den där saltvattensprayen från HM som jag läst om på så många ställen, och jag tror att den kommer att fungera rätt bra på mitt spikraka hår som är alldeles lent och mjukt och flygigt och som behöver lite struktur för att inte bara hänga ner alldeles platt runt ansiktet. Mitt ansikte ser gigantiskt stort ut om jag inte får lite volym eller lite rufs i håret. Provade sprayen lite imorse men jag kan inte komma med något omdöme riktigt än, känner jag.
Och på tal om shopping så funderade jag igår på varför jag most of the time ser ungefär likadan ut. Jag menar, jag har nästan alltid ungefär samma typ av kläder på mig, även fast min garderob faktiskt erbjuder en hel del variationsmöjligheter. På vintern har jag så gott som alltid långbyxor/jeans i kombination med en topp samt en varm långärmad tröja utanpå, eftersom det är så kallt här uppe på vintern och jag är väldans frusen av mig. På våren och hösten ser jag ungefär likadan ut, med undantaget att den långärmade tröjan är utbytt mot en något tunnare variant. Och nu på sommaren klarar jag mig oftast utan den långärmade tröjan
Var tog variationsrikedomen vägen, liksom? Hallå! Kom tillbaka! Jag tror i och för sig att detta beror på att jag gärna klär mig praktisk. Praktiskt behöver väl i och för sig inte betyda icke-variationsrikt
Men så tänkte jag att nu ska det bli ändring på den här fronten, och imorse så skuttade (hmm
) jag upp ur sängen och tänkte att nu ska jag minsann lufta garderobens andra kläder! Så jag kom på att jag skulle ha kjol och en tjusig topp och ett par somriga skor. Sagt och gjort:
Jag åt frukost i min nya outfit och skulle sedan ta mig ner till jobbet när jag stötte på patrull i form av vädret. Vädret såg definitivt ostadigt ut och det blåste en hel del varpå jag genast ifrågasatte kjolen; mitt främsta transportmedel är nämligen cykel, och att cykla med en rätt så vid kjol i lätt tyg när det dessutom blåser kändes inte som någon hit. Nog för att det än så länge inte är så många människor som är i rörelse här i stan på morgonen, men jag har ändå inte lust att flasha alla jag möter då jag föreställer mig att kjolen kommer att blåsa upp under hakan på mig under min cykeltur till jobbet
Alltså, hur cyklar man med kjol? Kanske man måste ha en kjol i tungt tyg som vinden inte kan få ett så bra grepp om, eller så kanske man måste ha en lite tajtare kjol? Nåväl. Det såg dessutom regnigt ut, vilket föranledde att jag var tvungen att packa ner regnkläderna också. Och då kom nästa tanke: Om det hinner börja regna innan jag ska cykla till jobbet eller om det regnar när jag ska hem från jobbet så måste jag alltså knyckla in kjolen i mina regnbyxor. Snyggt
Nej. Kjolen blev alltså utbytt mot ett par jeans i stället.
Eftersom regnet som sagt hängde i luften kunde jag dessutom direkt skippa tanken på att ha en snygg väska med mig. För att få ner träningskläderna, regnkläderna, ett par extra skor (vill inte ha de somriga skorna om det störtregnar) samt en kofta (vid mulet väder kan det vara väldigt kallt på kontoret) var jag som vanligt tvungen att ta min ryggsäck (eller som en tysk kompis en gång sa till mig: Vet du hur man känner igen en svensk tjej? Hon har ryggsäck, mobiltelefon samt lugg
). So much för att vara stylish, liksom
Och som jag skrev tidigare så provade jag ju saltvattensprayen imorse, men eftersom det blåste rätt mycket under min cykelfärd ner till jobbet så antog håret ett lite annat stuk då, så jag vet inte
Jo, och så hade jag ju lipgloss på mig, och det hann fastna inte bara en, och heller inte bara två, utan faktiskt hela tre små flygfän på mina läppar under cykelfärden. Nice.
Men nu väntar jag bara på att kompisen A ska ringa så att vi kan träffas och fika. Äntligen! Vi har inte träffats sedan november förra året, så det är definitivt dags nu, tycker jag.