Fördomsprofilen

Började dagen med att klippa gräs med vår handjagare, iförd mina svarta byxor som egentligen är snygga men som efter att sitta bra som nytvättade ganska raskt förvandlas till haremsbyxor med värsta hänget mellan benen. Och linne och solglasögon och värsta solkrämen på axlarna. Svettig som en dåre.

Sen for vi till stan och pratade med vår revisor. Vi fick veta att man får anställa sin sambo men inte sin fru. Och inte sambo heller om man har barn ihop... Det känns lite vrickat.
Jag gick på HM och shoppade barnkläder på rea. Snygga kortärmade skjortor till treåringen, det låter nog präkto men de var lite så där skatepunkiga. Och för trettifem spänn så...
Och så fick barnen varsin rosa bredbrättad solhatt. På Lindex blev jag störd på kläderna, det finns ett bord med tjejkläder (det är inte jag som bestämmer att det är tjejkläder, men det står i dem, "Lindex girls") samt ett med killkläder. På de här borden gäller "tag 3 betala för 2" och jag skulle kolla efter linnen till min son. Tog ett blått i storlek 104 på "killbordet" (han är 101,5 cm lång) och sen såg jag ett lila på tjejbordet som var snyggt. Då var jag tvungen att ta ett i stl 116 för att det skulle vara lika stort som 104 på killbordet. Det innebär alltså att Lindex anser att en tjej som är 116 cm lång ska ha ett lika stort/litet linne som en kille som är 12 cm mindre. Eh? Pisses me off. Sånt irriterade mig väldigt ofta förr men jag har blivit mer blasé känner jag. Men idag tände jag alltså till. Orkade inte ta en diskussion men det var väldigt nära.

Jag läste Linda Skugges blogg där hon raljerade en smula över en krönika av Nina Björk (som jag inte har läst). Poängen var väl att man har så mycket ambitioner när barnen är pytte och tror att det ska vara så lätt att förändra saker. Hennes rubrik var "Stoppa pressarna, Nina Björk klär sin son i rött!" och det var lite roligt. Det låter så oerhört drygt av mig att säga så men jag ska väl försöka förklara... Jag tror att det är jätteviktigt att visa omvärlden att det går att ha röda/rosa kläder på killar osv men man tröttnar en smula på det där efter ett tag.

Man upptäcker att det finns viktigare saker. Och det är hyfsat lätt när barnen är små bebisar, då finns det många kläder som är liksom neutrala i formen och i massor av olika färger. Mina barn har haft många rosa och röda bebiskläder. Men nu när min största är tre år, så är det mycket svårare... Visst har han röda och rosa plagg men annars ser han nog ganska grabbig ut. Jag skulle heller inte vilja att han gick omkring i tröjor med vid halsringning (som det ofta är på tjejkläder), som visade magen, och byxor med jättelåg midja som han skulle behöva gå och dra upp. Jag skulle inte vilja klä en tjej så heller i och för sig. Men det är svårt. Människor runtomkring som är supermedvetna kanske tycker att han ser stereotypt pojkig ut? Vet inte. Han har aldrig eldflames och döskallar på kläderna... Det tycker jag inte är snyggt.
Jag vet bara att det finns oändligt mycket mer och värre saker att oroa sig över.

När jag enbart hade ett barn, som var ett spädbarn, så var jag så där medveten och trodde verkligen att jag visste saker. Hahahaha, som att de tvååringar vi träffade hade damp typ, det trodde jag om nästan alla tvååringar. "HERREGUD vilken vild unge, hans föräldrar ger honom nog massor av coca-cola och godis... Och är opedagogiska..." så tänkte jag. Jag skäms lite men så är det. Och nu har jag fått äta upp det gång på gång på gång med min egen vilda treåring. Och när vi umgås med folk som bara har ett barn som är mindre än ett år, så ser jag att de verkar lite förskräckta när de ser lillRoggas beteende. Funderingarna finns nog i deras huvud, på om det är något fel... Då tänker jag bara "moaahahahaha, vänta bara". Alltså ingen kritik mot ettbarnsföräldrar, vi skall alla den vägen vandra eller vad man säger. Det är bara roligt att känna igen sig själv.

Nåväl, efter det där långa, kan jag också berätta att jag köpte ett par assnygga jeans på HM till lillbäsen, mörka och coola, lite för stora så det blev fräna stora uppvik.

Sen gick vi till en nyöppnad restaurang och överraskades av en väldigt billig "bar- och bryggtugg"-meny, åt varsitt berg lax och potatis. Ett par pussar utväxlades också. Annars har dagen varit shitty med traktorhaverier.

Igår tog jag och min man ut kor alldeles själva. Nu är lagårn nästan tom, det är bara en liten grupp stutar som också ska få komma ut. Det gick i alla fall svinbra, de var så lyckliga och glada och vi tog till och med ut den hemska tjuren Erland själva. Han fick genast ett hov ladies omkring sig.