Jag borde jobba. Borde vara lite mer effektiv. Men som vanligt så tror jag att jag lurar mig själv. Jag kan inte bli mer effektiv än såhär just nu. Det är nästan att kräva det omöjliga. Jag väntar fortfarande på att en massa andra människor ska göra färdigt sina beskärda delar i denna långdragna kedja av administrativt pappersvänderi.
Måste bestämma mig också. Tror jag. Går och velar och vet varken ut eller in och innerst inne hoppas jag på att en Deus Ex Machina ska komma nedblixtrande från den regntyngda himlen och stilla mitt sinne. Fast jag har hört att det inte funkar på det sättet. Men hoppet är det sista som lämnar människan, eller hur det nu var.
Hoppet. Jag kan hoppa åt två håll, känns det som. Fast jag måste göra det ena hoppet innan jag eventuellt kan göra det andra. Men jag vet ju inte om jag vill. Jag inbillar mig själv att jag inte kan. Fast ibland känns det som om jag kan, men jag börjar ofta tveka.
I klarspråk:
Jag vet inte vad jag vill med mitt förhållande. (Eller är det så att jag har lösningen i meningen i sig?)
Mer diffust:
Det finns dessutom någon som luktar så gott och som jag gärna vill lära känna bättre. Men det går inte just nu. For obvious reasons.
Hm.