Åhå! Här var det tjusigt värre! Jag drömde faktiskt om Hypodeas nya förvandling i natt och drömde också att det släpptes 195 nya skribentplatser här
Det uppstod då ett problem hur skulle jag nu hinna med att läsa alla texter? Lösningen blev att jag var tvungen att sluta jobba! Hoppas det inte blir så i verkligheten
:)
Hur som helst så har jag haft en lugn helg och en bonusdag ledigt såhär är ju inte heller fy skam. Men jag vet inte om jag tycker att det är bättre med röd dag idag, eller om vi kanske borde ha behållit Annandag Pingst som röd dag. Det får väl tiden utvisa.
Fick ett långt mail från min allra bästa kompis igår. Det är så roligt att utbyta tankar med henne. Vi skriver om vad vi gör på jobbet, vad vi drömmer om, vad vi tänker om än det ena och än det andra, stöttar varandra
Hon är också den första och ibland också den enda som får veta om något speciellt hänt i mitt liv. Vi har sms:at oss igenom otaliga sändningar från Eurovision Song Contest. Kort sagt så är hon den bästa vän man kan önska sig, och jag är så glad att hon är just min vän och jag är så glad över att vi lärt känna varandra:
När jag var ungefär tolv år så föddes mitt stora intresse och min stora passion för att skriva brev. Att det rörde sig om just brev var ju inte så konstigt, för det här med att maila existerade ju inte ens i slutet av 80-talet. Jag anmälde mig (eller hur man nu ska beskriva det) till ett slags internationell brevväxlingsagentur och skrev brev både till Trinidad och Tobago och till Italien, men så en dag kom det ett brev från en tysk tjej till mig. Jag hade ju inte kryssat för att jag ville ha en brevkompis från Tyskland men chansen att få skriva ytterligare ett brev tog naturligtvis överhanden och vi började skriva flitigt till varandra. Ett antal år senare när jag gick i gymnasiet och kände att jag gärna ville öva lite mer på min tyska så övergick vi till att skriva på tyska. Hon skrev alltid på tyska och jag knagglade mig fram så gott det gick och kompletterade med meningar på engelska när tyskan liksom inte funkade för mig längre. När jag sedan 1996, under mitt andra år på universitetet, var på resa till Tyskland med min tyska B-kurs så passade jag såklart på att hälsa på min kompis och det var alltså första gången vi träffades överhuvudtaget! Och vi bara klickade! Det var som om vi hade känt varandra i en hel evighet och vi hade det så roligt tillsammans trots att det faktiskt var allra första gången vi träffades! Kort därefter pluggade jag dessutom ett år i Tyskland och då träffades vi såklart mer ofta (även om hennes bostadsort och orten där jag pluggade inte direkt låg nästgårds). Därefter har vi träffats fler gånger och nuförtiden skriver vi flitigt e-post (och fortfarande vanliga brev) till varandra och jag kan nog med största sannolikhet säga att hon är den människa som vet mer om mig än någon annan, och vice versa. Och jag är så glad över att vi lärt känna varandra!
Det om detta. Nu tror jag att jag ska fara iväg och träna. Jag har inte tagit fasta på att det ska firas nationaldag idag utan jag åker iväg och kör ett pass i stället. Det blir nog bra.