walking restless (varning)

Det tar ungefär tre minuter av föräldravistelse innan jag ber mamma att låta mig vara. Jag blir omedelbart ofantligt rastlös och går mellan teven, köksbordet, datorn och katten. Fem minuter på samma ställe, sedan måste jag göra något annat. Och sen berättar mamma att en gammal klasskompis försökt ta livet av sig och det blir jag inte lugnare av. Och inte nödvändigtvis för klasskompisens skull utan snarare för att mamma ska börja tänka på sådant och lägga märke till saker.

Jag vill inte vill inte vill inte.

Sen kommer storebror med barnen och jag tänker att liv och rörelse (och vin) kanske kan lugna mig lite och visst. Fina vattkoppiga barn (även om jag hatar att trä pärlor) och så katten i knäet en stund, men fortfarande rastlös.

Oroorooroorooroorooroorooro. Som kompis S förmodligen skulle ha uttryckt det.

Fan.

Blir friserad av en sexåring lite och det är ju trevligt. Passivt lekande är min grej.

Jag dricker lite vin och surfar och vet faktiskt inte hur jag ska ta mig genom kvällen.

Varför blir det såhär?




I still sleep with the lights on
I still stay up late alone
I still love another one
I still sleep with the lights on

-Teitur