andas igen

Jag hade panikångest hela natten och skrev en dagbok som jag velar lite fram och tillbaka om jag ska lägga upp offentligt istället för bara för inloggade (fast vafan, varför inte? Annars måste jag ju skriva skiten igen). Framåt femtiden somnade jag äntligen, efter att ha varit ute och sprungit ett varv kring området och skrämt vettet ut flertalet söta harar och konstaterat att soffan som vanligt är tryggare än sängen när ångesten hälsar på.

Att jag alls lyckades somna beror på att jag faktiskt inte stoppade undan känslorna utan lyckades komma på vad som hade hänt och vad det berodde på. Eller delvis åtminstone, det finns säkert fler triggerpunkter jag inte känner till just nu. Men jag tror att jag hade ganska tunt skinn pga min osäkerhet och rädsla över att förlora en vän som betyder mycket för mig, vilket i sin tur gjorde att de där högstadieminnena kom tillbaka (fast jag lyckades svälja dem så bra just när det hände att jag inte ens märkte det förrens i efterhand. Fascinernade hur bra försvarsmekanismer kan funka ibland) - de fanns ju redan närmare ytan än vanligt efter jags text igår. Och det mest revolutionerande av allt var att jag drog mig till minnes nåt som kan ligga till grund för min ovilja till fysisk kontakt med främmande människor (jag skulle t.ex aldrig i helvete vilja bli masserad av nån jag inte känner. Snacka om panik!). De slutade slå mig nångång i mellanstadiet. Då kom nämligen killarna i klassen på att jag alldeles för äcklig för att tas i. Något jag givetvis fick höra varje dag till avslutningen i nian. Och självklart "råkade" de ju komma åt mig ibland, med höga äcklade utrop och utläggningar om hur de behövde saneras efteråt. Tro fan att jag ryggade tillbaka när nån ens kom i närheten av mig! Hur kunde jag ha glömt allt hat och avsmak? "Vem tog med HENNE hit?"
*andas*
Det är ändå bra att hitta sina ömma tår så man kan plåstra om dem, blåsa på dem och pussa dem bättre. Eller åtminstone försöka hålla dem undan från ovarsamma fötter.

Det ska nog bli folk av mig med. Jag börjar ju t.o.m våga tänka efter själv utan att nån puttar på mig. =)