Vill inte slappna av!

Kommer just från sjukgymnasten där jag fått akupunktur. Då ligger man på en brits och får nålar i händerna och så ska man slappna av. Jomenvisst.

Hon brukar sätta på lite soft musik och gå ut och så ligger jag där och drömmer lite smått, tankarna flyger iväg åt alla möjliga håll och jag känner mej åtminstone rätt avslappnad. Ibland nästan väcker hon mej när hon ska in och snurra på nålarna.

Fast idag fick hon för sej att hon skulle hjälpa mej lite extra med att slappna av, så hon slog sej ner och gick igenom ett sånt där program, "slappna av i fötterna, känn hur tårna blir tunga..." ni vet. Och ju mer hon försökte få mej att slappna av desto mer spänd kände jag mej!

Vet inte om det var nån sorts rebellisk liten tvärt-emot-unge i mej som stretade emot av ren princip. Eller om det bara var fel tempo eller fel energifält mellan oss eller nåt sånt där flummigt? Samtidigt förstod jag ju att hon bara ville väl och verkligen försökte hjälpa mej, och då fick jag dåligt samvete för att jag inte uppskattade hennes ansträngning. Och så kunde jag inte med att säja "Du, det här funkar inte, var tyst och låt mej drömma ifred..." Så jag låg där och hade myror i byxorna och kände mej misslyckad för att jag inte kunde slappna av.

Sen frågade hon om jag kände mej avslappnad och jag kunde inte med att ljuga rent ut så jag sa att jag tyckte det var svårt. Då började hon analysera varför och - ja vad säjer man? Hon hade diverse teorier och jag kände att det inte stämde in på mej. Hennes metoder är säkert jättebra, men passar inte in på just mitt problem.

Men så ville jag ju inte såra henne. Och förresten kanske det är en jättebra metod, och det bara är jag som inte kan slappna av? Dålig kroppskänsla? Säkert mitt fel alltihop. Så jag försökte vara finkänslig och jamsade runt lite utan att egentligen säja nånting.

Egentligen är det ju bara en bagatell. Den metoden funkade inte så bra på mej just idag - ingens fel, inget problem. Men varför ska det vara så attans svårt att vara rak och tydlig?