Lyckades få stopp på stressekorrhjulet i tid (?) och faktiskt så blev förra veckan inte alls så dålig. Visst, jag hade och har fortfarande mycket att göra, men att hålla på och sätta upp onödiga och omotiverade deadlines för mig själv har jag totalkasserat, och nu fungerar allt mycket bättre. Speciellt jag.
Helgen till ära tittade jag såklart också på en del brännboll. Svårt att undvika, liksom. Fast i övrigt så hakade jag inte på brännbollsruljansen (fest ohne Ende) och det är väl sällan som gymmet var så tomt som igår förmiddag
Annars så har jag förundrats och imponerats av hur otroligt modiga personer det faktiskt finns (hej Vivi!). Själv är jag så feg så feg så feg så feg. Det finns en sak som jag skulle vilja ta tag i, men jag vågar på något sätt inte. Jag vet inte riktigt vad jag tror ska hända. Att jag ska bli ensammast i hela världen, kanske. Däremot vet jag vad som händer om jag fortsätter såsom situationen är nu. Jag känner mig på något sätt instängd och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Eller rättare sagt, innerst inne vet jag nog, men jag vågar inte
Och så gjorde jag en Rory nyss (ni vet från gårdagens avsnitt; Rory och Logan (heter han så?) och NY och den där författarmiddagen). Jag sa tidigare till kollegorna att jag förmodligen inte skulle äta lunch med dem idag, eftersom jag skulle äta lunch med någon annan, men någon annan ringde nyss och sa att han inte skulle hinna träffa mig idag
Synd. Har längtat efter den där kramen i ett halvår nu.