Jag är kvällshuslig. Bakade nyss kokostoppar (som blev goda men min mage är nu full av kokos och jag mår lite illa) och den härliga kakdoften är inte så härligt utblandad med aromen från sojabönorna jag har kokat.
Ny mani: Firefly. Och jag är lite kär i Kaylee. Oavsett vilket kön jag vanligtvis dras till så kan jag inte låta bli att bli lite kär i universums sötaste rymdfärjemekaniker. Och science fiction borde alltid ackompanjeras av countrymusik.
Kanske är jag återigen på väg mot en brytpunkt. De sitter så långt inne alltid, och det krävs så mycket ont. Jag tänker att jag har gått mot det här så länge. Det har funnits med mig, men jag kunde alltid gömma mig bakom något annat då. Ännu en kurs att ta, ännu ett år då jag kunde gömma mig och inbilla mig att det bra kommer sen. Fast nu är det sen och det har varit sen rätt länge och det bra kommer inte. Det funkar inte att vänta. Men jag vet inte hur man gör annars [ insert: andnöd ].
Flum och ludd och nu ångrar jag vad jag skriver och vill radera allt och skriva något glatt och menlöst. Men tankarna jag tänker när jag är för mig själv är så förtvivlade och jag måste få utlopp för dem på något sätt som inte gör uppenbart ont.
Annars tjatar jag på Macoteket som är jordens segaste, men nu påstår de att mitt RAM-minne är skickat och jag ska dessutom få det fraktfritt. Tack tack. Allt blir mycket bättre när jag fått mera RAM.