När jag jobbar är det som att allting går upp ett litet snäpp. Liksom tre steg upp och så lägger det sig på en platå och vilar lite. Jag är inte nödvändigtvis glad, men jag måste kliva upp halv sju och är sysselsatt mellan halv nio och fem och sen åker jag hem och är trött och sen sover jag om nätterna. Det är inte synnerligt dåligt men inte synnerligt bra heller. Jämntjockt. När jag slutar jobba håller det sig kvar på den jämntjocka nivån ett tag tills det dippar neråt efter någon vecka. Jo, jag har börjat förstå det där nu. Näsan över ytan är ju bra, men jag kan inte påstå att jag är så förtjust i det jämntjocka heller.