Lättstött och lättsårad. Skavsår så att jag haltar fram. Less på folk i allmänhet och i synnerhet. Blir ledsen och illamående av mannen som ringer och börjar prata om sin dödssjuka exfru som har cancer på tre ställen i hjärnan och någon annanstans med och båda brösten borta och ska kanske in på hospice eller dö när som helst och de har en femtonårig son tillsammans och jag vill bara skrika åt honom att hålla tyst: Jag har inte med saken att göra, om du inte är tyst måste jag gå in på toan och gråta! Men jag hummar med och säger "ja det är klart att det är jobbigt, men den här delen ordnar vi, vi ser till att det inte ska strula någonting här".
Och fel tonfall får mig att bli en tvär femåring och stirra buttert framför mig och helst vill jag bara åka hem och äta choklad och vegetera eller kanske bara umgås med människor jag tycker om.
Men annars är det väl bra.