Det har varit humörsvängningarnas julafton här. Först var allt skit skit skit och på måndag kväll och tisdag förmiddag var allt väldigt svart. Jag såg till exempel ett bra erbjudande på
Stockholms fria och
ETC som jag inte tog eftersom jag inte skulle planera någon framtid. Jag mötte dock upp
Nina på tisdagseftermiddagen, hade mycket ont i min mage men härdade ut så gott jag kunde. Hittade snygga, billiga jympaskor och fick sedan störtblödning på Granit. Mitt i en mening. Fort fort till sergelbion där Nina haffade toadörren efter någon som hade betalat för sig. Sedan
Max och sedan hem och en kväll då jag plötsligt var riktigt glad och uppåt. Det positiva med humörsvängningar är ju att det måste svänga uppåt för att kunna svänga neråt.
Gårdagen började också rätt glatt, jag planerade flytt och bokade bil för att sedan panika ur fullständigt när jag fick mail om att jag troligtvis skulle få jobba också nästa vecka. Jobb är ju bra, men jag är schizo och den ologiska delen av mig gör sådant. Panikar över bra saker. Sedan hade jag inte alls lust att sova utan var vaken rätt länge, varpå jag freakade ut fullständigt. (Nu måste jag utveckla den här schizoteorin: Det finns dels den logiska och klarsynta Tori:
tori1. Hon fattar vad som är bra och dåligt, vad man ska göra och vad man inte ska göra och av vilka anledningar. Det är klokt och det är genomtänkt och ganska glasklart. Hon får dock fajtas rätt hårt med den där andra Tori:
tori2. Det är hon som inte tänker prenumerera på Stockholms fria och som panikar över jobb och nya lägenheter och sådant.
tori2 vill inte att något bra ska hända alls. Och inte bara det: hon verkar också vilja förstöra så mycket som möjligt av det som ändå är bra. Av ingen synbar anledning alls.
tori1 har till exempel fattat att våren är i antågande och att hon gillar kortärmat, så av rent fåfänga skäl har hon kämpat riktigt hårt nu ett tag, med den äran också. Men,
tori2 lurar förstås i bakgrunden och passar på när
tori1 sänker garden en sekund och bara på ren illvilja grusar hon kortärmatplanerna för ett tag framöver.) Störtgråt och sen somnade jag så småningom, för att väckas av telefonen i morse. Idag har jag varit helt manisk och speedad och packat och städat och tvättat och packat och fixat och ordnat och nu orkar jag inte mer.
Och hej, om ingen trodde att jag var knäpp innan så tror ni det väl nu. Beundra mina nya skor istället: