Ita skriver!

Ita bad att få låna ett hörn! Här kommer hennes text:

Känner själv en släng av friden i Annis text, och gudarna ska veta att jag behöver den.

Den 1 maj upphör denna förvaltning att existera och en ny får liv. Huruvida jag och mina närmsta kollegor får någon tjänst vet vi inte än. Vi ska söka jobben och har inte ens fått börja än. Först sa man den 8:e, nu säger man den 14:e och att man har en vecka på sig. Sen ska det MBLförhandlas den 27 och ev 28-29 om det behövs. MEN HALLÅ!?!?!?!?! Det betyder att jag kan sitta här fredag den 29 april och inte veta om jag har några arbetsuppgifter på måndagen!!!! Försöker se möjligheten att jag inte får en plats i nya förvaltningen som en chans istället för ett nederlag/ratning/utkastning, men vill hellre gråta och gömma mej tills det är över. Kan inte koncentrera mej. Dom behandlar oss för jävligt genom att ha skjuta upp det så här!!! Jag pendlar mellan att tycka det vore kul med nya möjligheter och rädslan och osäkerheten som ofelbart dyker upp. Rädslan och osäkerheten har övertaget.

Detaljen som chefen gärna upprepar ”Du blir inte arbetslös”, tröstar inte så mycket. Visst, inledningsvis har jag en anställning i staden. Jag får en placering i en av de andra förvaltningarna och det ska jobbas för att jag får en annan tjänst. Men om jag inte får det då? Jag kan ju inte vara anställd hur länge som helst utan nåt att göra? Och dom som nu ska avgöra om jag får vara kvar. Har dom någon aning om hur bra jag är? Känner dom till mina brister? Kommer jag att förlora på dom? Eller kommer mina bra sidor att väga över? Bryr dom sej ens om att ta reda på det? Finns det tid? Det pratas om ”Sist in först ut”. Jag är ganska övertygad om att jag med mina 18 år i förvaltningen är sist! Fast jag har ju jobbat med arbetsuppgifterna längre än andra. Jag vet att min nuvarande chef tycker jag är bra. Men vilket inflytande har han när vi ska väljas ut?

Ni vet den där stora stenen i västra hörnet? Den där man kan gömma sig bakom när livet är jobbigt? Jag har tappat bort den. Håller i Du-blir-iaf-inte-arbetslös-tråden och söker med blicken efter det positiva, men det glider undan och försvinner så fort jag fäster blicken på det.
Jag vill gömma mej. Jag vill vara stark. Jag vill vara positiv. Jag vill gråta. Jag vill veta.

Jag orkar inte vara orolig och rädd. Förlorar jag tjänsten förlorar jag tillgången till dator. Då förlorar jag er.