Eremit med ömma skinkor

Nu har jag fått nog! Stress, stress, krav och migrän. Jag drar mej härmed tillbaka till min eremitgrott, låser dörren, dödar telefonen och försvinner från världen ett tag.

Sent, filosofiskt och övertrött-fnissigt samtal med gammal god vän igår kväll var sista livstecknet. Imorse sov jag länge, sen tränade jag qi-gong för första gången på evigheter och lyckades faktiskt få andningen att ramla ner en bit i magen.

Gick en låååång promenad längs havet och blåste rent huvudet, kände ikapp borträngda känslor, ev. tårar skyller jag på havsvinden. Jag har saknat det här med att gå, sakta och länge. Det är så härligt att få in rytmen, när man bara går och går, benen rör sej självmant och tankarna får flyga som dom vill. Och det gjorde dom!

Sen har jag suttit framför dumburken hela eftermiddagen, huvudet är tomt, alla tankar blåste iväg och all ork följde med. Nollställd, men det är faktiskt rätt skönt.

Idag är det min egen dag. Resten av världen får klara sej utan mej ett tag. Det får den faktiskt stå ut med!

Ömma skinkorna - ja dom kommer sej av träningsvärk. Vad trodde ni?