shivering furry holes

Dagiskrånglet löste sig, jag hade nog övertolkat en smula, och vår fröken är BRA och nu är det bestämt att det börjas om med inskolning igen, nu, så nu är Flake med på dagis hela dagarna även om han sitter i ett hörn och håller sig tråkig. Det funkar.

Själv är jag på skolan hela dagarna, fast vi har noll teori och massor av praktik. Det är lite flummig lärarledning, de kan peka på en maskin och säga "nu får du köra den lite" och så ska man hoppa in och köra fast man aldrig har kört den tidigare och spakarna och motorerna skiljer från maskin till maskin. Men det är kul. Igår körde jag en liten bandgrävskopa och skulle gräva och platta till en bit mark. Men det var SVÅRT, i huvudet visste jag hur jag skulle göra men det var skitsvårt att få ner i det i händerna/spakarna, man måste integrera rörelserna och koordinera som satan. Och jag kände ju hur jag mest av allt ville gå därifrån. I'm a quitter. Det är ett farligt personlighetsdrag hos mig; det att jag tröttnar så inihelvitti fort och att jag blir sur och grinig som ett trotsbarn när jag inte klarar något på en gång.
Antingen så a) lär jag mig så småningom
eller b) så är det meant to be att jag inte är någon grävmaskinist, det är ett riktigt hantverk, ett riktigt finlir. Två spakar som sköter fyra rörelser vardera och så ska allt stämma. Gaaaah.
Jag tror att jag är bättre på att köra maskinerna, alltså föra fram dem. Iag körde jag en fet midjestyrd hjullastare på vanlig väg i ett par kilometer till verkstan och det gick bra. Jag kanske borde bli lastbilsförare istället.
Något positivt är det dock med kursen, jag känner mig hemtam med stora maskiner igen, jag menar att sitta i dem och sådär. Känner mig helt lugn inför traktorsäsongen och räknar med att köra en hel del. Min man är en hemmaman som tyvärr också måste sköta lagården så det är långa dagar. Men han är alltså också van vid de förändrade förhållandena.

Mina matlådor är fortfarande intressanta för somliga, idag var det en som kikade ner och sa "bara ägg??", och ja, jag hade två ägg, samt en dubbelmacka av grovt osötat rågbröd med skinka på. Ganska bra tycker jag. Inte lite. Inte onyttigt. Hon som kommenterade hade själv snabbmakaroner med två varmkorvar. Uhuu, vilket är bäst va? Äggen eller varmkorven och makaronerna?
Lite less på somliga människor, en som vill bossa mig och liksom ska vägleda mig fast jag inte behöver det, fast hon inte är bättre än mig överhuvudtaget. "akta konen!" sa hon häromdagen när jag körde och hon satt bredvid. "eh, ja, jag har full koll" sa jag (som var ett par meter från konen, i SIDLED alltså, den var inte framför mig) och sen tillade jag "är du en sån där baksätesförare? Backseat driver?" för det var inte första gången hon gav mig råd när det inte behövs. Som häromdagen när vi gick ut ur en dörr och när jag precis stod i dörrposten och var på väg ut (hon gick före mig), då vände hon sig om och sa "stäng dörren!". Ehh... som om jag inte hade tänkt det?
Fast jag ska nog inte säga något. Jag är säkert en ganska jobbig människa jag också. Aren't we all. Min kommentar om backseat driver var säkert för mycket.

Igår eftermiddag kom min familj en stund innan vi hade slutat så min lilla lillRogga fick se mig köra en liten grävmaskin, han stod och såg pösmunksstolt ut och skrek "BRAVO MAMMA; BRAVO!!" och var supersöt.
-----------------------------------------------------------------------------------
Min älskade syster är identifierad nere i Thailand nu. Hon flygs hem och på söndag är det en ceremoni i Uppsala när flygplanet har landat. På ett sätt är det skönt att äntligen få veta... Tänk på de stackare som alltid kommer att få leva i ovisshet! Men samtidigt är det nu så definitivt. Så sorgligt. Så ledsamt. Och ändå så overkligt.