Dagisjidder + mera

Min man fick oväntat feber idag så jag har varit hemma för vård av sjuk familj. Ingen skola för mig således.
Däremot en misslyckad, nej kraschad, dagislämning. Jag blev kvar med en plåsterunge som förtvivlat hängde i min famn och grät och trots att jag är en mamma känner jag mig ofta hjälplös och frågande så jag grät nästan själv, eller ja, det kom ett par tårar men jag försökte blinka bort dem för det var ju fruktstund med apelsinbitar som min son inte ville ha.
Dagis har gått lite si och så ända sen inskolningen men på det stora hela bra. Idag pratade jag lite med en fröken och sa lite löst att ibland när det är så här funderar vi på om man ska ta ett litet uppehåll och då berättade hon att hon hade tänkt föreslå att vi skjuter på det till hösten. Och så För vi har ju inte riktigt tid med honom, inte den tid han behöver och nu i efterhand tänker jag mest "Men vad sa hon??". Man tycker ju att dagis borde ha tid för barnen. Men visst, det kanske är så att de små tar mer tid, de har mer konkreta behov som att bli omkringkånkade eller blöjbytta. Men min känslige pratsamme son som behöver prata och få känna sig trygg hinns inte riktigt med.
Känns skitkonstigt. Men det är väl inte någon större överraskning, det är ju såhär det ÄR inom skola och omsorg. Det är klart att tre personer inte hinner med att verkligen SE tjugo barn, varav flera små som nästan behöver bäras eller i alla fall övervakas ganska mycket.
När jag sa till lillRogga "ska vi åka hem?" så blev han lycklig och sa hejdå till fröknarna och sprang till jeepen. Själv grät jag hela vägen hem. Jag önskar att det fanns någon Fröken Dagis som man kunde ringa som kunde berätta hur man ska göra.
För visst... vi MÅSTE inte ha honom på dagis, någon av oss är ju ändå hemma med lillebror. Men nu när han börjar bli så gammal tror jag faktiskt att han har ett behov av att träffa andra kids. Även om han inte förstår det själv.
Det är väl som sagt så här det kommer att vara nu i sexton år framåt ungefär. Man går in med inställningen "åh vad bra det verkar vara med dagis/fritids/skola!" och sen blir man nedklubbad till marken när man möter verkligheten, nedskärningar, stress. Ingen som SER SER SER ens lilla barn. Urk. Det är så jag vill kräkas. Imorgon ska vi i alla fall ha utvecklingssamtal och vår grundinställning ska nog trots allt vara att vi vill att han ska vara kvar på dagis men vi kanske måste börja från början med inskolning igen för nu är det en mardröm (rent bokstavligt för han drömmer faktiskt mardrömmar om dagis)

När vi kom hem var jag en fatass-mum som inte orkade göra något bra och nyttigt så jag stekte ett stort lass amerikanska pannkakor och bacon och så åt vi det. Min man ville mest sova på grund av sin feber och hjärtklappning så det fick han. Jag och lillRogga fixade fram sandlådan som har stått undanställd hela vintern, nu har vi släpat in den på tomten och skjutsat dit sand med skottkärra (tungt som fan). Sen lekte lillRogga och jag satt i solen och läste i Sonic om Moneybrother och så lyssnade jag förresten på John Legends "Ordinary people", jättebra låt med igenkänningstext.
Och livet var rätt fint. Life IS sweet. Jag vet ju det. Lilla Ru låg i sin vagn och sov (iklädd sin grymmesnygga jeansoverall som ser ut som en liten mekanikeroverall, HMfynd) och lillRogga lekte så fint och sen plockade vi stenar och gjorde en pytteliten mur av dem runt vår tulpanplantering. Det där lät ganska avancerat men det handlar om femtio tulpanlökar som min mor köpte när hon var här i höstas och så petade vi ner dem lite random i jorden. Tio på ett ställe och fyrtio lite mer utspritt.

och så har vi ätit torsk och min man mår bättre så jag hoppas på att få åka till skolan i morgon och som vanligt ha med mig en konstig matlåda som väcker funderingar hos övriga i klassen. "Va, vad är det där?" ( bönor ), "är du vegetarian? ( nej ), "Va, GI?". "Åhå, här har vi nyttiga klubben!" ( när jag halar upp ett äpple och börjar tugga på ).
Imorgon ska jag ha med mig pasta med sås på röda linser. Det kommer att bli en utmaning för mig att varje dag ha med någon ny rätt med en baljväxt i för att riktigt gäcka dem.

Före middagen åkte jag själv i min älskade älskade landrovertill affären och handlade, den har jag inte kört på sex-sju månader. Den är fortfarande lite darrig på benen om man kan säga så, vibrerar lite och är lite konstig men det var ljuvligt att få köra. Och SJÄLV. Och med P3. På dammande vårvägar. Och när jag kom hem frös jag lite så jag letade efter en solplätt i köket att lägga mig i (som en katt) men det fanns bara på köksbordet så jag lade mig raklång på köksbordet. Där fick jag ligga i kanske en minut innan lillRogg kom och tvärstannade och utbrast förtjust "vad gör du mamma?!" och sen till pappa "mamma ligger på bordet!" och sen klättrade han upp och knöcklade ner sig liksom innanför mina armar, som en liten lejonunge som lägger sig mellan sin mammas tassar för att bli lte omhändertagen och det var ju mysigt.

Imorgon får vi "populärmusik från Vittula" hemskickad från brafilm.se och när vi lämnar tillbaka den får vi "Garden State". DET ser jag fram emot.