Kvällsfika med pussel

Var hemma hos en kompis igår efter jobbet. Kom över på en kvällsfika och när jag kom dit var halva hennes släkt där, syster med barn, mamma, moster... Jättetrevliga! Vi åt mackor med Nutella (det är ju gott!) och alla satt där och pratade och skickade smöret åt varandra och det var helt underbart! Särskilt för mej som är van vid att bo själv och stoppa i mej en liten macka framför TVn om jag vill ha sällskap...

Sen satt jag där, med kompisens månadsgamla bebis i knät och pratade med hennes syster om allt mellan himmel och jord. Kusinen tog över och vi bytte blöja ihop och sen satt vi allihop och la pussel till långt framåt natten. Vi hann inte klart, men vi var nära...

Det är en sån där dröm jag alltid har haft, om ett stort kök med massa vänner samlade runt ett stort köksbord, doftande mat i stora grytor och alla trivs och hjälps åt.

OM jag nån gång lyckas få ihop det med nån som vill skaffa en familj med mej, så vill jag ha det så. Öppet för släkt och vänner, informellt och mysigt - ett sånt där hem där man bara kan titta in och vara. Egentligen borde jag väl kunna det ändå, men det blir inte samma liv i ett hus där man bor ensam. Och så är jag nog lite eremit i botten ibland, och behöver ett eget hörn...


Nu sitter jag på jobbet och försöker peppa mej själv. Jag har ett protokoll att skriva plus lite annat jox, några telefonsamtal och lite planering, men sen skulle jag rent teoretiskt sett kunna gå hem. Så om jag fnattar på lite och koncenterar mej så kanske jag hinner smita lite tidigare idag och njuta av en solskenspromenad? Undrar om jag kan lura mej själv så lätt?