Idag är dagen då jag måste face:a saker jag har förträngt. Det går sådär. Tiscali är onda och det är oerhört läskigt att ringa upp människor jag inte känner.
Är man nere kan man dock alltid muntra upp sig genom att lyssna på Loke Martinzon. Jag känner mig tvingad att delge den vackra poesin i Du det ordnar sig. Helst ska den ju helt upplevas, det blir inte riktigt samma sak utan falsksång och pratsjungande och framförallt falsettslutet.
Om du ej har nån man så gör jag allt vad jag kan
ja jag ska lindra din sorg.
Hör musiken spela, vill du smeka min fela
här i kärlekens borg?
Ja världen den är vacker ikväll
du tar in på mitt hotell
Känner du dig lite ensam? (du det ordnar sig)
Ingen mat och inga pengar? (du det ordnar sig)
För min röst är din tröst (du det ordnar sig)
Du det ordnar sig.
Har du förlorat tron på livet? (du det ordnar sig)
Många män, många svek? (du det ordnar sig)
Då är du min afrodite (du det... osv)
och jag din Lars Lind (!!!)
Känn det regnar över Venus
tralalalalala Uranus
Igår natt hade jag stördaste drömmen (orkar inte dra hela, men i korta drag så dog alla) och sen var hela dagen efter konstig (trots mycket trevlig hypodeansk-inspirerad fika). Idag har jag inte varit ut än och jag vete fan om jag lyckas men den föresatsen heller. Jag blir verkligen helt off när jag inte har ett sammanhang att ingå i. Igår ringde mamma och frågade vad jag egentligen gör om dagarna... (väntar på natten).
Man kanske borde ordna en fest. Så det händer något.
We live in a beautiful world. Yeah we do, yeah we do.
Coldplay - Don't panic