folk är konstiga

Jag förstår mig banne mig inte på folk.
En tjej i Skåne undrade förra helgen om jag kunde hjälpa henne att få ner en råtthane till henne från Sthlm. Det lät lite småbråttom och jag sitter inte så mkt vid datorn är jag är i Sthlm så jag lämnade mitt mobilnr till henne och talade om när jag skulle åka nästa gång och så. Hon kontaktade mig på msn (där jag rätt sällan är online, och hälften av gångerna jag förefaller vara online är jag inte där, eftersom miranda är dålig på att sätta just msn n/a-läge) och jag sa även där när jag åker.

Igår fick jag ett pm av henne på forumet om att hon tycker att det är jäkligt dålig stil av mig att inte svara, men skit samma "för det är i alla fall för sent nu!" och nåt liknande på msn (där HON f.ö alltid varit na/a när jag sett henne). Jag svarade att hon kunnat ringa om det var så bråttom och att jag faktiskt haft andra saker som varit mer angelägna i mitt liv varvid hon tycker att jag är en snorkig besserwisser som borde be om ursäkt?
Jag lessnade och avfärdade henne som en otrevlig snorkfröken, således orkade jag inte svara utfördligare än "Lägg av nu." - vilket verkade vara nån slags magiska ord för plötsligt bad HON om ursäkt för sitt beteende, vilket grundade sig i stress över hela situationen (en ensam råtta som behövde sällskap snabbt) och visst, panik kan jag relatera till. Och vips blev hon trevlig och lämnade hela incidenten och började prata på hur trevligt som helst- och dessutom har hon hittat en liten hane nu (så vadå "det är ändå för sent nu?").

Nyfiken som jag är VILL jag egentligen fråga vad fan som hände där egentligen, men jag orkar inte engagera mig, och har ingen lust att riskera att hon flippar över igen - SÅ viktig är inte den här näst intill obefintliga relationen att jag tänker lägga energi på den.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Energi så det räcker och blir över får istället nyopererade pi som gjorde mig rejält orolig igår när hon inte ville vakna till efter narkosen. Eller vaken var hon, men utan muskelkontroll, hon kunde inte ens blinka. Tvingade i henne vätska med pipett varannan timme hela natten, vilket på köpet gav mig en nyvunnen respekt för småbarnsföräldrar som klarar av månader och år av avbruten sömn. Vid sjutiden imorse visade hon äntligen intresse för att dricka, och nyss hörde jag underliga ljud från sängen där hon ligger nerbäddad i en kartong med varmvattenflaska och fleecetäcke. Hon hade kravlat sig fram till vattenskålen för att dricka på egen hand, men orkar inte hålla upp huvudet riktigt, så nosen trillar ner i vattnet hela tiden vilket får henne att nysa.
Lilla ynk - men hon försöker i alla fall.

Kan man anmäla Vård Av Sjukt Djur till försäkringskassan? =)