Skitlång dagbok

Helgen var lugn, på lördagen sov barnen tidigt och vi gjorde en syndig kladdkaka och åt upp alltihop framför Melodifestivalen. Igår var vi inne hos mina svärföräldrar som hade ett par vänner där, vi spelade kort allihop. Det har blivit en vana så fort de här kompisarna kommer och hälsar på. Tyvärr är det en otroligt gubbig stämning och efter ett tag blev jag alldeles trött, det är så förutsägbart med gubben som sitter och svär och brölar på sina grova dialekt och jag som lite mjäkigt försöker bryta mönstret med småtykiga kommentarer. Luften är så tjock av gubbsnack att man nästan kan skära i den med kniv.
Vid lunchen fastnade en matbit i min matstrupe. Det händer mig ganska ofta, jag vet inte om det är för att jag har ovanligt trång matstrupe eller för att jag är glupsk och slarvig på att tugga, men det händer som sagt ganska ofta. Då brukar det göra djävulskt ont och spränga i bröstet och sen känner jag hur biten pressar sig ner och landar i magsäcken och då släpper det. Det brukar ta kanske fem minuter. Men igår fastnade en bit fläskfilé och det tog en halvtimme innan jag den försvann. Det var grymt jobbigt, det känns som om man får en hjärtattack, typ... Det bara spränger och gör skitont. Och jag drack vatten för att PRESSA ner den men inte, vattnet pressade sig upp i min mun igen trots att jag hade svalt det en gång, fatta vad äckligt. jag hostade, jag hoppade upp och ner, min man försökte göra nån typ av Heimlich-grej på mig, han dunkade mig i ryggen och bröstet, inte fan hjälpte nånting! Panik nästintill. Upp kom bara slem, ner kom ingenting. Fast efter ett tag tror jag att den kom upp igen. Något var det i alla fall. Inte äckligt som i slemmoläskigt, bara äckligt som i otäckt. Jag hade nästan gett upp hoppet, trodde att vi skulle behöva ta en stor klolliknande grej och börja gräva i munnen på mig..
Ont som fan. Sen åt jag inte mer fläskfilé, jag åt bara glass.
Min neggotext till trots var det käckt. I love a good poker. Och jag älskar mina svärföräldrar. Även om de köper massor av traktorer till min son, fast vi har undanbett oss just traktorer. Han föredrar oftast att leka med plastdjuren ändå, haha. Igår lekte han med en flodhäst och ett får, de fick heta Katarina och Margareta.

Idag fick jag ELLE och den är grymt tjock och alldeles underbar. jag trodde aldrig någonsin att det skulle komma att bli min favorittidning, men det blev den. Inte de rena modesidorna kanske, men allt det andra. Plocksidorna. Där sitter jag och trånar efter glamorösa svindyra accesoarer. Idag satte jag på en barnfilm åt lillRogga och så ammade jag lilla Ru och så lade jag tidningen på soffbordet och så bläddrade jag med en hand, lite på avstånd, för att min bebis små långa fingrar inte skulle nappa tag i den och demolera den fullständigt. Kände mig väldigt glamorös där jag satt i min fula korallfärgade urtvättade hm-tshirt, med en unge i tv-soffan bredvid mig och den andra ungen vid bröstet. Men I'm lovin it. Det är mitt bästa tips till alla föräldralediga mammor och pappor: PRENUMERERA på många tidningar! Det kan faktiskt bli så att gå och hämta posten blir höjdpunkten på dagen, då är det ett genidrag att se till att det ofta finns något läsvärt där. Att gå och hämta posten vid sådär elvatiden, när det ena barnet sover och det andra är på dagis, göra en mugg med kaffe eller te och sen sitta ner vid ett rent köksbord och bläddra i tjocka tidningar... Det är ren och fräsch vardagslycka.
Idag var det en lång artikel om Elvis. Bland annat. Såg en dvd på Åhlens med Elvis comeback 68 och den måste jag köpa när jag har pengar. Dvs aldrig.

Får mejl av storebror där han inleder med "Syster" och det ser så fint ut att jag vill rusa åstad och skrika JAG ÄLSKAR DIG MIN BROR! med översvallande röst och tårar i ögonen men som bekant är sådana utsvävelser ofta något som man kommer på att göra för sent.

Jag ska försöka bli en Kvinna Som Skriver Brev. Måste börja. Vill skriva till min farmor. Och min före detta styvmamma. Och min egen mamma. Japp, det ska jag.

Idag har jag haft kontakt med den förhatliga vårdcentralen två gånger, först var jag på morgonen tvungen att ringa på grund av Lilla Rus hosta, den har pågått i tre veckor nu och verkar hemskt jobbig. Okej, sköterskan diskuterade med en läkare och de bestämde att skriva att mollipect och lämna ner till Apoteket. "Du kan hämta det efter fyra" sa hon. Javisst, sa jag. Det gick ju smärtfritt.
Lite senare åkte vi till hålan där vårdcentralen ligger, eftersom Flake skulle till tandläkaren. Eftersom jag har UVI-känningar IGEN gick jag upp till VC och frågade om det var ok att lämna ett urinprov. Och ja, det var det, och nej, det visade ingenting, så de satte det på odling tills imorgon. Och så sa sköterskan "så kan du ringa imorgon vid tio och höra om det var nåt" och jag nickar och innerst inne tänker jag bara "åh NEEEEJ" för jag HATAR vårdcentralen här, de är hopplösa och vimsiga och alla borde pensioneras snart och det är alltid samma sura sköterska man får prata med, hon är en stor skeptiker med raspig röst och jag får nästan utslag på kroppen bara av att tänka på att ringa dit imorgon igen. Det är samma känsla som när jag var liten och min bästis tog upp en daggmask från den blöta asfalten och låtsades slänga den på mig, precis samma jobbiga krypande äckelkänsla och man vill bara därifrån. Typ så.
Sen på eftermiddagen åkte Flake till apoteket för att hämta ut hostmedicinen men de bara "va, recept? Näää, det finns inget till dig här" så han fick kuta till vårdcentralen och påpeka att det inte fanns något recept lämnat, då hade de glömt alltihop och fick rycka tag i någon läkare som hastigt skrev ut ett recept. Och inte ett ord om att de hade begått ett misstag eller ett ursäkta eller ens ett OJDÅ, det var min man som kände sig besvärlig och som om han hade gjort något fel.
Jävlar.

Ojojoj vad långt.
Tänkte också bara tillägga att jag tycker att Jim Carrey i Eternal sunshine of the spotless mind är en riktig goding. He's my kind of guy, sådär långbent och smidig. Mmm. (fast jag gillar Mark Ruffalo också som är en riktig liten kortis)