Flava

Få J-Lo's kropp på 14 dagar!

Så stod det på någon tidning. Hahahaha. I wish. Det var ganska roligt.
Vår bil är fortfarande trasig och står i stan och är ledsen och gråter stora oljetårar. Det strular med reservdelsbeställningen och jag vet inte hur länge vi ska behöva vara utan.
Nu klarar vi oss med nöd och näppe men det är bara att inse: VI MÅSTE HA EN BIL. I förrgår cyklade Flake till dagis med lillRogga i en barnsits bakpå, han var helt slut och iskall efter en mil i ganska tjock snö.
Sen har vi lånat bilar, men det är inte världens bästa lösning.

Idag var vi i stan i en lånad bil och en leksaksaffär hade 50 procent rabatt på ALLT så jag gick in och köpte värsta snowracern och sen var vi och handlade mat och då räckte knappt pengarna, "köp medges ej", så vi fick trixa lite. Då fick jag köpångest över den där jävla snowracern och fick nästan andnöd och när vi kom hem vråltröståt jag billig choklad som vi också hade köpt. Men nu har vi monterat snöåbäket och det blir nog bra.

Snack of the day är rostade saltade solrosfrön. Mums. Skitnyttigt. Eller inte. Det är ju inte socker men det är massor av fett.
Hela viktväkteriet har kommit av sig och jag svullar mer än någonsin, jag är så störd störd störd och tjock tjock tjock men fin fin fin. Inte i någon annans ögon kanske, där är jag nog mest äcklig.

Jag är känslomässigt avtrubbad. Senhösten och vintern var ju upp och ner hela tiden på ett jobbigt sätt. Nu är det mer nollställt, jag är inte särskilt neråt men inte heller sprudlande. Bara helt okej. Lite som ett vacuum. Jag känner inga jättestora behov av något alls, jag är tacksam för det jag har, jag har min familj och vi har vårt hus att bo i och ett fyllt skafferi och så vidare. Det gör mig nog till en tråkig medmänniska just nu.

Jag önskar att jag kunde skriva om mina känslor och tankar inför min syster. Min syster som fortfarande är borta. Men det går inte. Jag kan inte. Häromdagen ringde hennes mamma, min före detta styvmamma, och det var jobbigt. Jag satt i mörkret och lyssnade på hennes gråt och jag grät själv och ja, vi pratade om henne. Systern. Som inte längre finns.