Men paniiiiik! Jag ska åka upp till föräldrarna i eftermiddag. Buss fyra timmar. Jag kan inte läsa på buss, och det är i allmänhet skittråkigt att resa. Igår när jag skulle packa ner min cd-walkman upptäckte jag att batterierna var slut. Jag tyckte det var lite konstigt, för jag minns inte att de hade laddats ur, men jaja. Jag köpte nya imorse och satte i dem nu. Inget händer. Den är bara död. Hur kan den bara dö? Den har fungerat felfritt ända sen jag fick den för drygt två år sedan. Och fyra timmar på en buss utan varken musik eller annan underhållning. Ynk!
Annars blir jag lidingöbo och Ninagranne (alltså grannegranne. Hennes golv kommer bli mitt tak.) i april. Måste ordna med bredband dit. Rent akut, för det finns inget telefonabbonemang i lägenheten (och jag ska bara bo där några månader). Och den är tantinredd, men fin och med stora fönster och utsikt och när jag frågade om hyran sa den snälla damen (vars hund heter Magnus, haha): "Hyran är 4500, så jag undrar... har du råd att betala 3000?". Man tror ju inte att såna människor finns längre, när alla tar överhyror för sina små kyffen som de hyr ut i andra hand. Men tack tack för att jag får ner hyran i några månader. Kan ge mig pengar till lite annat en stund.
Det är bra med flytt. Panik får jag ändå. Jag är ologisk och knäpp. Alla säger "men guuud vad bra, grattis!". Och jag säger tack och VET att det är ju något bra det här, men vill ändå mest lägga mig ner och dö. Skjut mig, någon.
----
Har lunchat med
spöke från i somras. Och om det senast vi sågs kändes som att vi definitivt gjort vårt och att vi inte kommer att förbli vänner trots att vi kämpat för det hela hösten så är jag ännu mer övertygad om det nu. Adjö. Det var trevligt men nu går jag vidare. Vi har uppenbarligen ingenting mer att säga varandra.