No sleep till Brooklyn

Nu har vi alla varit förkylda igen, och precis nu är det min man som är sjukast. Min värk är bättre, sån är matematiken i ett äktenskap, i själva viet ligger det att man turas om lite. Så funkar vi, det är en naturlag i vårt hus. När min man blev klen och svag och snorig så växte jag några centimeter. Nu har vi städat hela hemmet, druckit te flera gånger, varit trötta, ätit middag på McDonalds (igår), köpt Lego till kidsen, lyssnat på Beastie Boys.
Jag har mailväxlat lite med min allra första riktiga kärlek, det var tio år sedan vi träffades och åtta år sedan vi gjorde slut. Det är roligt att mailas lite och när jag läser det jag själv har skrivit tänker jag att jag verkligen är en snart tjugoåttaåring, det märks verkligen. Jag är långt ifrån tjugoåringen jag var när vi gjorde slut. oh my. Vuxna Präktobruden.
Är så splittrad varje gång jag surfar, jag har flera fönster öppna och flipprar hit och dit, har aldrig mitt hypodeafönster synligt i mer än en halvminut åt gången, skriver en mening i taget, sen surfar jag lite till. Har ingen röd tråd i nåt.

Öööh. Jordens tröttaste är jag, varje kväll, jag som brukar vara en kvällspingla gäspar som en dåre redan vid halvelvatiden nowadays. Kan bero på min lilla bebis som vill ligga jättenära mamma hela natten, kan också bero på att vi har börjat gå upp senast 6.45, varje dag. Jag som är sovmorgnarna personifierad, får alltså inte sovmorgon. Eller jo, sen när Flake kommer in från lagårn brukar jag gå upp och lägga mig så får han koka gröt. Jag är världens lataste.

Just nu är min man iväg och hämtar La Mama som kommer med tåget. Det är joy. Idag stod jag i badrummet och hade ministereon med mig och på den spelades Strip Music och jag stod och tänkte på min mamma och funderade över vad det är jag gillar med henne eller om det egentligen är så att jag bara har henne som en bekräftelsespegel, att jag bara vill få bekräftelse, är jag så ego? typ, men då fick jag en sån ömhetsvåg som bara forsade fram inuti mig och höll på att bli en gråthulkning, men jag lyckades dämpa det, och jag tänkte "jag älskar min mamma" och tänkte på hennes goda egenskaper och att en av grejerna är att hon är ROLIG, hon gillar att skratta och hänger på direkt. Fy fan vilken bra egenskap. Och nu kommer hon snart hit! Till trötta, förkylda, men lyckliga familjen. Trots allt.

Nu surfar jag på Beastie Boys hemsida och ser grymma snygga tröjor. Åh, de har till barn också! Min treåring dansade så snyggt idag till BB så han borde nog få en tröja.
Igår på McD var det musik ganska högt och plötsligt såg jag hur lillRogga såg lite konstig ut. Han liksom blundade och hade ett fånigt flin och höll upp händerna framför sig. Sen insåg både Flake och jag att han HÄRMADE OSS, precis sådär gör vi när vi halvlarvar oss och spelar luftgitarr till bra musik. Nu såg han exakt lika fånig ut som sina nördföräldrar, hahhaha. Han liksom spelade på sitt eget bröst, och skakade lite sådär nördigt på huvudet. Söta killen.