Sitter på jobbet och det är sådär lagomt tråkigt. Jävla skitgråväder och jag kommer oupphörligen på mig själv med att längta till efter nästa vecka då jag ska vara ledig (läs: arbetslös) igen och kunna ligga och glo hela dagarna och sova hur länge jag vill. HALLÅ? Kommer jag inte ihåg hur jävla skitdåligt jag mådde de där två veckorna jag faktiskt var osysselsatt? Och är det inte bättre nu? Även om det inte är bra och även om det är pms-skit på gång så är det ju bättre. I allafall i veckorna. Så det jag egentligen vill är att ligga och dväljas i min egen misär, eh?
Beslutsångesten är här också, som vanligt. Ska jag ut och vara social med människor jag knappt känner ikväll eller inte? Mitt huvud säger åt mig att jag borde passa på att vara social när jag har chansen, det är säkert bra för mig och det är bra för mig att träffa nya människor. Fast egentligen vill jag ju bara åka hem och lägga mig. Jäkla ekorrhjul (varför heter det ekorrhjul? Borde inte hamsterhjul vara mer logiskt?). Allt jag vill är att få ligga i en liten kokong, för det är så ansträngande att göra något annat. Bara det att den där kokongen ju inte gör något bättre direkt, egentligen.
Oh well. Slutgnällt.