Efter en tämligen lugn och stillsam helg kom förkylningen igång på allvar lagom tills det var dags att jobba igen. Ingen feber dock, så jag släpade mej tappert iväg. Hostar och kraxar åt mina kollegor, om inte annat så för att hämnas på den som nös på mej sist... :-) Min sexiga basröst gör succe på telefon - ingen känner igen mej.
Längtar hem till sängen, mitt bomulliga huvud skulle må bra av en kudde. Försöker röja undan på skrivbordet så gott jag kan, men jag är inte i skick att tänka djupa tankar och har ingen lust att ge mej ut och prata med folk som bär omkring på vitlök och gör korstecken när jag nalkas. Bacillmonstret attackerar - he he!