Family matters

Igår var det en bra bra bra dag. På eftermiddagen åkte vi till stan för att köpa spån och för att köpa en femårspresent till kalaset vi ska gå på idag. Vi åt långsam seg middag på McDonalds och där var det stressigt för alla som jobbade, de i kassan fick skäll av missnöjda kunder och de i köket var slöa, jag riktigt kände med killen jag handlade av. Han var norrlänning (alltså längre norrifrån än här) och såg ut som en medlem i ett popband, han var så söt. "ursäkta att det tog så lång tid" sa han när jag äntligen fick vår mat. "Det är INGEN FARA!" sa jag och försökte fyra av ett snällt och hjärtligt leende.

Sen åkte vi till ÖB och där var det ganska lugnt, jag antar att folk i allmänhet inte har som sin största hobby att gå omkring på billighetsvaruhus en halvtimme innan stängning på fredagkvällarna. Men det gjorde vi. LillRogga hade inte den vanliga barnuniformen overall på sig utan en grymt snygg duffel som vi fyndade på rean i torsdags, och så jeans och snygga små svarta kängor. Det var så att folk liksom stannade upp och tittade på honom och log, så söt var han. Och ÖB var som sagt ganska tomt och jag körde lillRogga i en kundvagn och vi lekte fjällugglor, jag pratade med ihålig konstig röst och lillRogga asgarvade. Flake bar omkring på lilla Ru eftersom han är för liten för att kunna sitta i en kundvagn, sen blev han trött i armarna och hittade en ihopfällbar skottkärra, där själva kärran mer var som en mjuk uppspänd tygbit, så där lade han lilla Ru och traskade omkring. Det var så innerligt härligt och sen blev lillRogga kissnödig så vi sprang omkring och letade efter Flake eftersom han gick på något annat håll och så fick vi en femma och rusade ut ur affären och letade upp en toa. Sen flögsprang vi tillbaka och flaxade med armarna. Sen ropade vi efter Flake i hela affären "FJÄLLVRÅKEN! VAR ÄR DU?" för nu var han fjällvråk. Hemma läser vi Plupp ganska mycket just nu, det är därifrån vi får våra alias. Därefter gick vi in på Coop enbart för att köpa en ost, och nu började lillRogga bli lite vild så jag sprang runt med ett kilo edamer under ena armen och letade efter honom där han rusade omkring. Till all lycka hade Polarbröd en kampanj så det stod en uppstoppad ren i affären, "Är det renen Likko?" frågade LillRogga och så gick vi fram och klappade honom.
På vägen hem i bilen sa lilla älskade barnet "tänd ljuset då mamma, jag ser inte mitt ansikte!" och när vi körde förbi ett jättestort, gult upplyst vattentorn sa han "vad är det där för nåt?". "Ett vattentorn". "Kan man bada där?". "nej, det är bara dricksvatten där. Man kan dricka vattnet." svarade jag. "...Kan ankor dricka vattnet?"

Den där hetsiga trotsperioden har stillat sig lite, och nu är vi inne i ett lugn, det är skönt. Intensivt ändå, men det är stor skillnad.
En morgon ropade han på mig och jag gick in till hans rum och kröp ner hos honom. "Jag tycker så mycket om dig, björnhonan!" sa han och kröp ihop i min famn. Vi hade läst om Plupp kvällen innan. "Och Jag tycker så mycket om dig!" sa jag. "...hermelin" lade han till. Hahaha, det är så gulligt. Tycker säkert ingen annan, det är ju internt men ack så underbart. Min lilla hermelin/tiger/Mowgli/Mumintrollet/Findus-unge.