Oooh. Jag känner mig helt bakis, fast allt jag gjorde igår var att sitta på ett rökigt kafé i flera timmar och prata mig illamående. Prata prata prata. Om jobbiga saker. När jag kom hem var jag helt spänd och det gav sig inte på bra länge. Och så lyckades jag slänga ur mig en del om hur det står till för en vän och han är så bra och Tar Mig På Allvar fast han inte har det så jävla roligt själv (fast kanske är det just det som krävs för för att tas på allvar, eller för att jag ska gå med på att bli tagen på allvar). Och det får mig alltid att börja gråta och han säger Du Måste Erkänna För Dig Själv Att Du Har Problem, Gör Det Nu. Och då startas tredje världskriget i mitt huvud där jag börjar formulera ett Okej, jag mår inte br... som raskt blir överröstat av ett Äh, imorgon är säkert allt frid och fröjd igen och så håller det på så tills jag blir helt yr och innan jag vet ordet av har jag skämtat bort allting som vanligt, fast han ser ju igenom det också. Och det enda jag kan säga på allvar är ett Tack för att du är du och finns du betyder så jävla mycket för mig och det är kanske stort nog.
Valerianados fick mig eventuellt att sova inatt (hur vet man om det hjälper?) bortsett från hostande avbrott. Upp upp i morse och åka till Arbetsförmedlingen och handläggaren var rar och jag ska bara maila henne om två månader och säga hur läget är and thats it. (Förresten, jag insåg också att jag gärna skulle vilja bo på Kungsholmen. Jag gick bara en bit från Arbetsförmedlingen till Vivo och såg massa små fik och små roliga affärer och det verkar så fint och gulligt och varför kan ingen inse att jag är en bra person att ge en lägenhet bara sådär?)
Och chefredaktören jag måste ha tag på är inte på plats och innan jag har pratat med henne kan jag inte säga något till de andra som vill att jag ska jobba, men jag tror att det kommer krocka så det är väl inte hela världen. Men ändå.
Och så ringde mamma från Thailand och hade upptäckt att hennes kontantkort inte fungerade och bad mig kolla upp om det gick att fixa, och det gick inte och nu väntar jag på att hon också ska ringa upp mig så att jag kan säga det.
Jo, till det så var det post från CSN och min kvartalskostnad har ökat med 1100 spänn det här året (det blir drygt 1000 spänn i månaden, tjena) och jag hade problem att betala redan förra året när jag hade JOBB så nu har jag mailat dem och frågat om jag kan få nedsättning.
Och jag har ungefär inga pengar alls och jag vet inte hur mycket pengar jag får i lön (men det är inte många kronor) och jag har ingen aning om när a-kassan vill ge mig några.
Och nu ska jag istället lägga mig på min säng och sätta på en film och halvslumra eller ja någonting vad som helst för jag orkar inte riktigt.