Noll tolerans

Mea 2005-01-18 09:42 (14 kommentarer)
Min stresstolerans ligger på ungefär noll. Det är i alla fall så jag tolkar det hela. Påpassligt nog har jag dock också en situationsrelaterad stresstolerans. Vi har haft en massa att göra på jobbet under de senaste dagarna, och just dessa dagar (som inträffar två gånger per år) är sådana dagar som man inte riktigt kan förbereda sig för. OK, man kan ju se till att ha det mesta färdigt och redo, men alltid dyker det upp en massa oförutsedda incidenter som gör att ens för övrigt så organiserade schema helt obarmhärtigt kastas omkull. Nåväl.

Det hela tog fart i fredags och när jag den dagen släpade mig hemåt vid 19.00-tiden så var jag helt tom i bollen. Nu kanske det inte verkar som om det är sååå sent att komma hem klockan 19.00, men om man har jobbat sedan tiiidigt morgon och haft ungefär fem minuter på sig att äta mellanmål och lunch under hela dagen så kan jag meddela att man inte känner sig i tipptopp form. Såg en rätt kass film på TV efter hemkomsten i fredags, Kate & Leopold, och det var ungefär allt som jag kunde uppbringa energi för att göra.

Lördagen ägnades åt att tvätta (och vakta) kläder, röja lite i lägenheten samt se två filmer (som var bättre än Kate & Leopold). På söndag hann jag med att träna lite och att jobba lite också, och igår tog det hela ny fart igen. Dagen bestod bland annat av ett STORT antal besökare av diverse karaktär med allehanda frågor, en försvunnen säng, gråtande spanjorskor, borttappade nycklar, en miljard vändor med bilen (åtminstone kändes det så…), en nyvaken brasilianare… Jag har förvisso ett ”handläggarjobb”, men ibland får jag extraknäcka som allvetande expert / kompis / vaktmästare / rådgivare / mamma / taxi / flyttkarl / guide…

Summa summarum blev i alla fall att jag, igår när jag kom hem, la mig på soffan och tittade på (läs: sov) Gilmore Girls och Vänner, och när energin kommit tillbaka lite så lagade jag mat och tittade sedan på Vita huset innan jag dök ner i sängen. Då, och först då, kom min stresstolerans på att ”hej, det är ju inte bra att flänga runt som du gjort idag!” och framkallade sålunda en stressreaktion innehållandes hög puls och magkatarr-känningar… Vilket såklart resulterade i att jag inte sov särskilt bra eller särskilt mycket i natt, och därför känner mig som en zombie idag. Det jag inte kan förstå är varför stressreaktionen kommer när allt liksom är över. Om jag skulle få dessa reaktioner under tiden som jag stressar så skulle jag ju ta det lugnare (även om jag försöker ta det lugnt)… Sånt är livet, men jag ska nog komma underfund även med detta.

Nu: ta det lugnt och jobba i makligt takt. Om det nu lyckas…

Ita

Jag tror att det är för att du under dagen pressar undan allt och bara jobbar på..när kvällen kommer och du ska sova, eller när det är över, slappnar du av helt. Sänker garden och släpper fram allt "välkommen fru stress" liksom, "vad kan jag göra för dej."
Det tror jag...

2005-01-18 09:46:56

amie

Men det är ju typiskt, - man bryter ju inte ihop när man är mitt uppe i en katastrof, då slår ju alla autopiloter och skyddssystem på; det är efteråt, när man slappnar av och reflekterar som det börjar.

Post traumatic stress disorder.

2005-01-18 09:48:45

Ita

amie...ungefär så menade jag...fast du uttryckte det MYCKET bättre :-)

2005-01-18 09:54:35

amie

Jag menade inte att tjata, men vi postade ju nästan exakt samtidigt. :>

2005-01-18 10:25:23

Ita

Tog det inte som tjat heller...bara glad att det finns folk som kan uttrycka det jag menar bättre än mej.. ;-)

2005-01-18 10:27:33

Anni

Det är en konst det där - att "trycka ut sej" :-)

2005-01-18 10:31:48

Mea

Precis som ni skriver - när jag har fullt upp och är i full gång med en massa saker så "har jag inte tid" att slås ner av stressen, men sedan, när allt är lugnt, så dyker det ner på mig och det är inte alls roligt. Försöker verkligen ta det lugnt även när det är stressigt, men jag vet inte riktigt hur man gör det... Men jag ska lära mig! Snart!

Och tack för terminologin amie! Tror minsann att jag ska kolla lite närmare på det.

2005-01-18 10:47:22

nina

Det är ju så det är... man klarar av situationen då den uppstår för det är enda sättet att klara av det. Hjärnan vet att den inte kan säcka ihop just då, så den fixar allt och får post traumatisk stress sedan. Själv fungerar jag inte riktigt så... så jag kollapsar mitt i det hemska och stressande. Min hjärna går överstyr och står helt plötsligt på noll. Jag förstår inte ngt och bara står och blinkar om en docka. Jag förstår inte enkla ord som städa då, jag förstår inte innebörden av det. Folk måste förklara för mig vad det innebär... Nu har jag bara blivit stressad ett par gånger i hela livet... så, jag ska nog inte klaga.

Ta det lugnt är du söt!

2005-01-18 11:15:15

Mea

Jag tror vi är lite motsatser på stressplanet, Nina. Ibland önskar jag liiite att jag helt sonika skulle säcka ihop på plats mitt i allt, eftersom det är så svårt att förklara för andra att jag faktiskt är/blir stressad -" Men, det gick ju jättebra för dig! Du hade allt under kontroll och blablabla." - "Jo, förvisso, men sedan däckade jag så fort jag kom hem..." Ska försöka ta det lugnt! :)

2005-01-18 11:25:08

amie

Det var ju inte korrekt terminologi, direkt, men det ena påminner naturligtvis om det andra.

2005-01-18 11:29:48

Mea

amie - nej, det är kanske inte exakt "korrekt" men definitivt något liknande.

2005-01-18 11:40:44

nina

Jag tror att det bästa är att ha ngn mellanväg. Där man kan visa att man faktiskt blir stressad för att inte få ta allt när man kommer hem, själv. Fast såklart är det ju sååå lätt att sitta och säga det... *ler* För det är ju inte så enkelt. Lära sig säga nej är bra, jag övar mig på det.

2005-01-18 11:42:18

amie

Jag menade bara... gå inte och slå upp PTSD och bryt ihop, nu. ;>

2005-01-18 12:21:31

Mea

Ingen fara amie! :)

2005-01-18 14:04:48


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
Umeå
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2004-08-02
Antal texter
633
Övrigt
Valspråk