Nu är det er tur att lida

Jag blir så irriterad. Eller nej, det är inte irriterad jag blir, utan… kraftlös. Varför är jag anställd på det här jobbet när jag ändå inte får göra det jag är bra (och faktiskt anställd) för? Varför är det alltid en j***a massa tjafs på det här stället? Som det här med kontorsflytten. Ja, vi ska flytta, jag vet. Och jag vet att vi ska flytta till lokaler som inte är ändamålsenliga för oss (varför ett gäng som har massor med besökare ska trängas in i en korridor har jag ingen som helst förståelse för). Men att andra kör med argumentet ”ni har haft det så bra så länge nu så nu är det er tur att lida” går över mitt förstånd. Som om de mår bättre för att vi får må sämre. Men tyvärr är det nog så. Och allt detta när det är som stressigast med alla andra övriga saker. Och det börjar växa över mitt huvud nu. Allt börjar bli mig övermäktigt och jag mår inte bra av det.

Scheisse.