Hon fattas mig

Jag brukar aldrig skriva om mina drömmar, främst kanske för att jag själv aldrig orkar läsa andras om andras drömmar. Lazy bum.
Men igår morse när jag hade sovmorgon drömde jag så vackert om att min syster kom tillbaka till Sverige, oskadd men mager och smutsig, men framför allt lycklig, vi träffades och sågs och kramades och grät och var jättelyckliga. Sen skulle jag åka till min hemstad, via båt av någon anledning, och när jag hade hoppat på båten, vände jag mig om och tittade på min syster som stod på kajen, flera meter bort. Det var massor av människor runtomkring men jag tänkte "när något sånt här har hänt måste man vara modig" och jag kände att det var viktigt att säga vad jag kände så jag ropade högt "Jag ÄLSKAR DIG syster!" och hon ropade tillbaka "och jag älskar dig Corn!" och vi log så brett så brett att mungiporna knappt räckte till. Och sen vaknade jag.
En vacker och skön dröm. En önskedröm. För inte är min syster tillbaka. Och ju längre tiden går, desto mer overkligt känns det.
Massor av barndomsminnen dyker upp och en dag ska jag skriva ner dem.