(ingen rubrik)

2004...
Tung graviditet präglade första halvan av året. Sen föddes vår älskade baby boy lilla Ru. Tolv timmar efter det dog min morfar.

2005
inleds med oro och sorg. Sorg över Allrakäraste Syster som är borta. Kommer vi någonsin att få veta? Jag hoppas. Pratar med min lillebror på msn sent på kvällarna. Det är mer kontakt än vad vi har haft på flera år. Känns bra. Vi delar sorgen, vi pratar om vår syster, om vår uppväxt.
Trots sorg och ilska går dagarna, vi har många sociala kontakter, träffar kompisar, bjuder på middag. I måndags var Ruby här och vi tittade på en film och åt choklad och garvade i massor. Gud vad skönt.
Nu är min mamma + sambo här och hälsar på. Det är roligt, det är okej men jag börjar känna mig lite sliten, utsjasad. Har grymt ont i lederna och gör samma fel ännu en gång, jag SURFAR efter diagnoser och är det inte reumatiskt så är det mina överrörliga leder som är problemet. Vet inte. Får rådfråga min vän arbetsterapeuten.
Vill mest sova och vila under ett varmt täcke. Ångesten kravlar över mig på kvällarna, hindrar mig från att komma till ro. Som ett äckligt djur som petar mig i ansiktet.
Jag vill ångestäta godis, kilovis, och glo på film efter film.
När jag tänker på min ångest så blir jag förbannad på mig själv, det är så futtigt.
Vissa kvällar tänder jag ljus och tittar på foton på min syster. Stirrar in i hennes ögon på fotot och sen gråter jag.
Jag kan faktiskt inte förstå rent känslomässigt att jag aldrig kommer att träffa henne igen. Eller, det VET jag ju inte, men hoppet att få göra det är ju extremt litet.
Undrar vad som händer när jag verkligen fattar.

--------------------------------------------------------------------------------
Årets bästa låt är "Yeah, right" med Strip Music.